Ledarskap – Så gjorde vi i Borås.

Så gjorde vi i Borås eller det var bättre i Borås. Känner du igen medarbetaren som vet bäst och som ständigt refererar till en tidigare arbetsplats. Efter ett tag känner man som chef en inre mättnad, milt uttryckt. Man slits mellan dubbla känslor. Vikten av att öppet ta emot nya impulser och lära sig av andra å ena sidan. Men å andra sida håller man på att går förlorad  i Besserwisserträsklandet, tålamodet tryter. Man minimerar successivt sina kontakter.

Många förståsigpåare säger att det är lätt som chef att hantera besserwissern. Han eller hon har ofta har låg självkänsla med stort självhävdelsebehov. Jag vet inte det. Besserwissern är inte bara en personlighetstyp. De kan vara lagda åt att alla möjliga håll och till och med vara helt normala, vad det nu kan vara för något. Men i vart fall inte avvika alltför mycket från alla (oss) andra. Det vill bara berätta att de vet mera.

Egentligen blir man som chef inledningsvis inte trött på synpunkterna utan på det eviga refererandet till Borås (eller motsvarande). Det blir som om ordet Borås kommer att stå en upp i halsen. Sen må synpunkterna vara hur kloka och relevanta som helst, men bara ordet Borås nämns så är det färdigt. Nästa steg är att man inte hör eller bryr sig i vad medarbetaren över huvud taget säger. Han/hon kan tala om ett teveprogram, men mina öron är stängda.

Vad gör man? Ja, den som det visste. Det handlar normalt om personer som vill väl och inte om några psykopater eller så. Själv brukar jag tillämpa två strategier. Den ena, vilken är svårast, är att ta ett samtal med vederbörande och så tydligt som det låter sig göras förklara att jag med flera irriterar sig på honom/henne. Denna utsaga brukar bemötas med hur bra det var i Borås. Men det är bara och kämpa på och återkomma med synpunkterna. Efter ett tag minskar eller punkteras det yttre självförtroendet och dina synpunkter når fram till självkänslan. Kanske är det första gången i livet som vederbörande får höra en ärlig mening. Besserwisser gör inte en omedelbar reträtt. Det tar lite för vederbörande att lägga om sin framtoning.

Men det finns en strategi till som jag tillämpar och det är moteld. Inte i form av andra andra synpunkter utan i form av utmanande frågor. Be besserwisser förklara sig mera. Acceptera inte generaliserande eller svepande uttalande. Be om problembild, förtydligande, detaljer, exempel, resultat med mera. Denna form av kontakt är tröttande. Sen är det bara att hoppas att du som chef orkar längst. För efter ett tag drar sig besserwissern för att komma med överflödiga synpunkter. Han/hon får det så jobbigt varje gång och börjar efterhand inse att du som tillämpar någon form av nytt bemötande. Ett bemötande som är obekvämt. Du är vänlig men överdrivet intresserad.