Jag har inte så mycket till övers för den här typen av
sociala ledarskapskonstruktioner. Vår förmåga som chef utgår inte främst ifrån
vilken roll vi försöker spela, utan utgår ifrån vilken person vi är. Och en
viktig dimension är då om vi är konkreta eller abstrakta personligheter.
Sannolikt är det så att konkreta personligheter har en
tendens att utöva ett professionsinriktat ledarskap. Man utgår från mål och
verklighet. Och sannolikt är det så att abstrakta personligheter har en tendens
till managementsinriktat ledarskap. Man utgår från vad som känns bra för dem
själv. Det är ingen tvekan att det senare alternativet idag är i majoritet
bland cheferna. Frågan är om det är en bra situation? Jag tror inte det!
På sikt kommer samhället inte ha råd med chefer som främst
ser till det egna välbefinnandet i form av makt, pengar, beundran. Tiden kommer
att tvinga fram chefstyper som förstå att se effektivitet, genomtänkta beslut och resultat -
Särskilt på den offentliga sidan. Behoven ökar och resurserna begränsas. Då
återstår det bara att öka på produktiviteten! Genom att arbeta smart och ha
personal som trivs.
Vad jag vill komma fram till är att den offentliga sidan
måste ta på sig ledartröjan och börja fundera på det chefskap som står för
dörren. Inte i form av att förlänga en hittillsvarande utveckling eller att
spegla en rådande kultur utan för att från grunden se vad för slags personligheter av
chefer som behövs. Under några decennier har den offentliga sidan, förvisso
inte framgångsrikt, lekt följa John med näringslivet. Nu är det dags för det
offentliga att själva bli en John.
Inlägg
