Om man som chef snabbt vill höja sin popularitet så kan man fraternisera med personalen ett par nivåer
lägre. Att umgås förtroligt, och förbrödra sig med första linjens personal ger
snabba pluspoäng åtminstone i ett kort perspektiv. Man blir jättepopulär och man
blir betraktad som en i chosefri person och en hyvens chef.
Men om det är så är väl allt frid och fröjd, eller? Nja, så
enkelt är det inte. En chef skall självklart röra sig i hela organisationen och
tala med alla. Så långt är det uppmuntransvärt. Men om den högste chefen genom
sina besök och genom sitt uppträdande desavuerar mellancheferna börjar det osa
katt.
När den högste tar med sig frågor och problem och börjar leverera
svar direkt utan kontakt med mellanleden så börjar det bli besvärligt. Om sen
högste också flamsar omkring, skämtar och skojar samt lägga armarna runt
personalen börjar det bli farligt. Nu
har förbrödringen passar en olämplig och otillåten gräns. Man sätter
mellancheferna på undantag och underminerar deras vardag. Mellanchefsauktoriteten
går snabbt mot noll. Och därmed arbetsglädjen.
För om du som mellanchef har en hållning som allt emellanåt
punkteras av den högste blir din situation ohållbar. Om du ger ett direktiv som
inte faller alla på läppen så tar dina underställda bara upp med den högste och
så blir det på något annat sätt. Och resultatet blir sannolikt sämre.
Vad att göra? Tala med den högste? Nej, det går inte.
Förstår han eller hon inte det olämpliga i ett sådant uppträdande av egen
kraft, finns det inte mycket som talar för ändring när man får det påtalat. Tvärtom,
det förvärrar bara situationen. Den blir mer av den galna varan.
Nej, som mellanchef får du antingen bita ihop, eller dra.
Det brukar hjälpa om man som mellanchef får lasta av sig till en kollega i
samma situation. Man blir då varandras stöd. Då kan man uthärda ett tag. Men
verkar den högste cementerad är det bara att dra. Annars far du illa.
Inlägg
