Tänk dig att du
varit med från grunden och byggt upp en verksamhet. Du kanske till och med var
själva grundaren. Under årtionden har du lagt ner ett jättejobb och
verksamheten har expanderat och utvecklats. Du har byggt upp allt. Du känner
dig synonym med ditt företag.
Men en dag
upptäcker du att saker och ting inte är sig lika. Dina ord är inte längre lag.
Du märker av en distans till personal och gamla trotjänare. Du har svårt att
greppa och förstå vad som händer. Det
känns som om organisationen håller på att vända sig mot dig. Man vill till och
med bli av med dig som det verkar…
Vad är det som
händer? Eller rättare sagt, detta kan väl inte hända? Och om så ändå är fallet
– Varför? Ja, en sak är säker – Det kan hända och inte bara detta – Det kommer
att hända. Men frågan varför är lite svårare.
Någon enstaka gång
kan – frågan varför - säkert ha sin utgångspunkt i verkligheten. Tiden har
sprungit ifrån dig. Om inget görs kommer företaget att dö sotdöden och det vill
självklart inte personalen. Det handlar om deras utkomst. Men ibland är
grunderna inte lika sakliga, ändå växer det till ett motstånd. Då tror jag det
handlar om mättnadsfenomen. Man är helt enkelt trött på dig! Man slutar att
respondera på dina villkor. Efter många år önskar alla lite friskare luft att
andas.
Men motståndet
kommer inte över natt precis. Det har föregåtts av en längre period av leda och
meningslöshet. En period som du som chef tolkat som att hälsan tiger still. Du
såg din popularitet som självklar. Men ingalunda. Arbetslivet kräver
meningsfullhet. En platå som grundas på leda kommer att övergå i oro och
motstånd.
Ja, det är så sant
som det är sagt – Otack är världens lön. Men som chef skall du inte hänga läpp.
Livet har så mycket att erbjuda. Kämpa inte emot när spelet är slut. Sök dig
till något annat som väcker upp dig från självgodheten och som ger dig något
nytt att upptäcka. Och gläds dig över allt du gjort, även om slutet inte blev
regisserat av dig.