Att våga och lyckas eller för den delen misslyckas är en del av arbetslivet. Ett misslyckande får inte ses som något bortkastat. En utebliven framgång ger erfarenheter som företaget kan ha nytta av i ett senare skede. Om idén inte var helt vansinnig från början så kommer tiden med stor sannolikhet ifatt den.
Grovt kan man säga att medarbetarna kan 1) lyckas, eller 2) aldrig lyckas/misslyckas, eller 3)misslyckas. Punkt 2 är närmast liktydigt med att inget göra. Det betyder bland annat att man som chef inte bara kan premiera dem som aldrig misslyckats, för det kan faktiskt betyda att medarbetarna aldrig vågat eller gjort något utöver det vanliga. De flyter bara med. Det man som chef i praktiken då gör är att låta organisationen bli till en frusen kedja.
Så några snabba ord om rekryteringarna. Många chefer letar efter den perfekta CV:n i tron att man därmed får den perfekta medarbetaren. Sökandet efter det bästa blir därmed det godas fiende. Ibland kan det behövas medarbetare som inte har en bakgrund som alla andra på enheten. Någon som hämtat sina erfarenheter och kunnande utanför de etablerade och fina skolorna. Den interna företagskulturen mår bara bra av utmaningar.