Ledarskap – Liten gåva ställer till stort problem

Häromdagen satt jag på bussen och lyssnade på två damer som talade om sin arbetsplats. Den ena damen var mycket upprörd över att hon inte hade fått sin julklapp än. Det vill säga julgåvan, som arbetsgivaren gav till alla sina anställda. Damen hade varit ledig dagarna före jul och hade därigenom missat överlämnandet. Det hade den andra damen också. Hon hade varit sjuk, men hon frågade efter sin klapp så fort hon kom tillbaka. Men, som sagt, det hade inte den första gjort. Och nu var hon förgrymmad, det hördes tydigt. Ja, hon var kränkt.

Jag satt där i mina tankar och funderade på så olika vi människor kan handla. Den ena löste saken av egen kraft och blev nöjd, den andra var stolt men missnöjd. Besynnerligt! Men på något sätt och av någon outgrundlig anledning kände jag sympati med den enligt egen uppfattning förfördelade damen. Hon tyckte det var arbetsgivarens sak att hålla ordning på julklappsutdelande och även dess uppgift att se till att alla fick gåvan. Det var inte upp till den enskilde att springa och be om det som tillkom alla. Det var att sänka sig lite lågt. Klart under värdighetsgränsen.

När jag satt där och funderade kände jag min barndom tränga på. Jag kände igen värderingar som fanns i min barndomsmiljö. Jag kände igen den kvinnliga stoltheten, och viljan till rättvisa, kravet på likabehandling och lyhördhet och ansvarstagandet, stoltheten, men också envisheten eller kanske tom tjurigheten, jag kände igen försakelsen av materiella ting för värnet av värdigheten. Det var mycket som hände på bussresan.

Nåja, vad kan man dra för slutsats. Kanske ingen. Men en effekt blev, att ett känt företag kom att bli uthängt på bussen. Många hörde och berättar kanske sedan vidare. Det är på sitt sätt intressant att en chefs enkla glömska i det tysta kan bli till en snackis i det offentliga. Kanske detta faktum är det mest intressanta?