fredag 28 januari 2011

Ledarskap – Oj, som ansökningshandlingar kan se ut

Jobbar du som första linjens chef stöter du säkert ibland på ansökningshandlingar som får dig att, milt sagt, lyfta på ögonbrynen. Utformningen av både det personliga brevet och CV/meritförteckningen kan vara allt från extremt uttrycksfullt till fullständigt rörigt. Och det verkar som ”ansökningsanarkin” bara ökar. Frågan är vad man skall dra för slutsatser av detta. Kan man bara lägga åt sidan de annorlunda ansökningshandlingarna och helt bortse från dessa i rekryteringsprocessen. Eller bör man försöka se bortom formen eller kanske till och med uppskatta formen.

Varför väljer allt fler att skicka in ”märkliga” ansökningshandlingar, när det på internet finns massor av goda exempel. Kanske för att man i individualismens tidevarv vill lyfta fram just en viss bild av sig själv. Kanske en annorlunda ansökan visar på en annorlunda personlig mognad? Sökanden vågar öppet visa på både sina bra och sina dåliga sidor. En mognad som kanske behövs om företaget framöver skall förstå samhället och sin marknad. Man skulle väl också kunna tänka sig att den sökande inte vill ha ett jobb som inte förstår sig på hans eller hennes personlighet och därför flaggar upp i tid. Det är så att säga bättre att förekomma än att förekommas.

Eller är den bristande formen på en ansökan bara ett resultat av gårdagens skolsystem som talade om strävansmål och uppnåendemål. Men som inte så ofta talar om kunskapsmål och uppförandemål. Detta sagt som ett konstaterande och utan värdering. En ung människa ser inte formen på ansökan som det väsentliga, det är jobbet som saken gäller. Ansökan säger bara – jag är intresserad. Ungefär som att skicka ett SMS. Som faktiskt också håller på att bli en tillämpning när man söker jobb.

Jag propagerar självklart inte för slarviga ansökningshandlingar. Den som vill ha ett jobb gör nog klokast i att skriva en bra ansökan. Men det ligger något fascinerande i att ungdomar väljer bort det traditionella och söker nya vägar. Och så har det väl alltid varit. Och där har vi väl också svaret. Man kan inte som chef vända bort sig från en utveckling. Då blir man till slut ensam och akterseglad. Acceptera även udda handlingar i din bedömning. Det är farligt att diskriminera eller värdera fel.