Ibland kan man höra någon i omgivningen säga tänk om jag haft den eller den personens självförtroende. Då hade jag varit glad. Ett gott självförtroende är nog både på gott och ont. Den chef som har ett alltför gott självförtroende kan bli en katastrofchef med en vilja att demonisera. Ett alltför dåligt självförtroende hos en chef gör honom eller henne velig. Och där emellan har vi förmodligen ett bra lagomläge.
Det är viktigt att lyssna på sin inre röst. Den har mestadels rätt. Men den inre rösten kan också sätta krokben för sin husbonde. Ett alltför flitigt lyssnade kan göra att man som chef inte vågar sticka ut i något sammanhang. Och att man aldrig tar för sig. Man blir för slätstruken helt enkelt osynlig. Det kan vara förödande för karriären, men framför allt för verksamheten. Om jag får tycka i frågan så har vi fler veligpettrar än viktigpettrar som chefer i den svenska organisationsvärlden.
Det verkar finnas ett kommunicerande kärl i en organisation. För när veligpettrarna ökar i antal så blir också viktigpettrarna allt fler. De senare får då ett utrymme att bre ut sig på. Och detta leder oundvikligen mot ett dåligt företagsklimat.
Så det är viktigt för dig själv som chef att ta sitt ansvar och ibland ifrågasätta din inre röst och gå emot den. Åtminstone var tionde gång. För varje gång man överraskar sig själv och omgivningen visar man att man är en människa att räkna med. Som chef får man inte bli alltför förutsägbar.
Dåliga chefer leder till hög personalomsättning i företaget. Det absolut viktigaste skälet när någon vill byta jobb är åsikter om chefen. Den som söker ett nytt arbete söker sig sällan från företaget eller arbetskamraterna. Man söker sig från en uppfattat dålig chef. En viktigpetter till chef kan förstöra klimatet på ett helt företag. Och det är alla chefers gemensamma ansvar att mota Olle i grind.
fredag 4 december 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)