Då ligger det nära tillhands att du som chef känner dig kränk och
ifrågasatt. Du som har lagt ner så mycket arbete och tankemöda. Och så förstår
inte alla att uppskatta resultatet. Men nu gäller det att hålla tungan rätt i
mun. Den första reflektionen brukar vara att jag som chef tänker rätt och att
den nya organisationen är bra. Alltså måste feltanken vara hos medarbetaren.
Och kanske inte bara det. Han eller hon måste ha problem, men inte orsakade av
jobbet förstås. Det måste vara något privat och personligt som spiller över på
jobbet. Jag måste tala med vederbörande.
Men innan man gör det bör man stanna upp. Sannolikt är denna
person inte ensam i sin uppfattning. Du ser nog bara toppen på isberget. Det är
bra många till som tycker likadant, men det har inte nått dig bara. Här har du
en möjlighet. Istället för att följa grottspåret så börja tänk. Ställ de gamla
frågorna vad, vem, och varför. Och sedan hur och när kan vi göra bättre.
Öppenhet och reflektion är bra mycket bättre än maktspråk.
Om vi för en kort stund återvänder till tanken – jag måste tala med
vederbörande, och sedan att du gör det i syfte att bota och omvända, så har du
skapat problem. Du har gjort en organisatorisk fråga till ett personligt problem.
Och du har garanterat kränkt din medarbetare och sådant glöms inte.
Vederbörande kommer nu sakta att systematiskt hitta dina svagheter och vinna
kumpaner emot dig. Din ställning undermineras successivt och dina dagar blir
utmätta långt tidigare än du kunnat ana. Medarbetare skall aldrig göras till motarbetare!
.
.
Inlägg
