Även idag blir mitt bidrag av enklare natur, måhända. Jag har i tidigare inlägg berört min inställning till psykologiska tester i arbetslivet. Inför sådana tester är jag, kort och milt uttryckt, ganska avvisade. Men nu är verkligheten som den är och tester förekommer. Framförallt är tester vanliga i anställnings-situationer. Men det är inte lika vanligt att redovisa resultatet för de sökanden som genomgått testet.
Min uppfattning är, som någon läsare känner igen från tidigare, att när tester används så vet man inte vad man mäter. Något mäts otvivelaktigt. Men ingen kan säga vad och till vilken nytta. Så mot denna bakgrund borde åtminstone jag vara glad när inte sker någon återkoppling till den sökande. Han eller hon besparas då att få ta del av resultat och få till sig uppfattningar som är lika säkra som att kast pil på en tavla. Ingen blir oroad i onödan, skulle man kunna tycka.
Men självklart är verkligheten rakt motsatt. Hur tolkar en sökande en utebliven återkoppling - Naturligt negativt! Resultatet var så uselt att man ville bespara mig kännedom om detsamma, tänker vederbörande. En utebliven återkoppling kan för lång tid stuka det bästa självförtroende. I verkligheten är det ren bekvämlighet och obetänksamhet, som gör att det inte blir en återkoppling. Arbetsgivaren har korn på sin kandidat och bryr sig inte vidare om alla andra. De är liksom inte intressanta i denna fas av rekryteringen. Och när man väl kommit överens med den aktuellaste kandidaten, ja då bortfaller intresset helt! Ingen tänker på de övriga fem som blev testade eller på alla andra sökande. I bästa fall får det ett brev med tack för visat intresse.
Som ansvarig chef för rekryteringen måste man hålla koll på personalsidan eller på sig själv så att rekryteringen sköts snyggt hela vägen. Resultat av tester skall redovisas för en sökande om han eller hon vill det. Det skall också finnas tid och möjlighet att få ställa frågor. Det är också en skyldighet för arbetsgivaren att upplysa om att inga tester kan göra anspråk på sanningen.
fredag 24 april 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)