Ledarskap - Att lämna referenser eller inte…

Idag skall jag återvända till ämnet att lämna referenser. Tänk dig att du har en anställd som varit misstänkt för ett allvarligt brott, men där åklagaren valt att lägga ner förundersökningen. Personen är således inte dömd för något eller numera  ens misstänkt. Han är lika fri och oskyldig som alla vi andra. När undersökningen är nerlagd är man inte misstänkt, och så länge man inte är dömd för något är man oskyldig, eller?? 
 

Tänk dig att du har en anställd som har varit antingen misstänkt för förskingring i en idrottsförening eller misstänkt för utnyttjande av barn i en idrottsförening eller misstänkt för våld mot styrelsemedlem i en idrottsförening. Det han/hon ev. har gjort har ingen koppling till dig som chef eller arbetet. Nu har den personen sökt jobb som ekonomichef i annat företag, lärare på annan ort, eller som föreståndareför brottsofferjouren i annan stad. Och som dennes chef har du  blivit kontaktad för att lämna referenser. Och du har absolut inget att anmärka på personens sätt att sköta sitt arbete eller i övrigt verka och fungera hos dig. Tvärtom, en bättre medarbetare kan man inte tänka sig. Så i den delen föreligger inga svårigheter.

Men så var det förstås det här med att personen har varit föremål för åklagarens intresse. Hur skulle du hantera detta? Skulle du vara tyst eller skulle berätta som referent? Mm, en inte helt enkel fråga att ta ställning till. Det finns många överväganden att göra. Och frågan är om det finns något svar som är rätt eller fel.

Jag har själv en gång ställts inför denna situation och jag valde att vara tyst. Rätt? Kanske inte, men med facit i hand var det rätt. Utan att närmare gå in på fakta. Men det kunde också kanske ha blivit fel. Tänk om personen ertappats med ett nytt brott likartat det som han en gång misstänktes för. Hade det då varit lika rätt att vara tyst. Nej, förmodligen inte. Kanske hade jag bara tur och framför allt medarbetaren tur. För denne hade aldrig fått jobbet om jag hade berättat som det var.

En gräns kan vi sätta direkt. Som referent får man inte komma med antydningar och allahanda spekulationer eller egna misstankar och slutsatser. Säger man något får man hålla sig till torra fakta såsom att någon varit föremål för utredning och att åklagaren lagt ner undersökningen. Som referent får man aldrig ens vara i närheten av att medverka till förtal eller mobbning.

Men personen är ju de facto inte dömd. Tillkommer det då på mig att döma genom att berätta? Ni vet, ingen rök utan eld. Ja, här har vi kärnfrågan. Och på den har jag inget generellt svar. Jag kan bara säga som jag känner. Nej, jag skulle nog inte berättat. Då skulle jag sätta mig över rättsapparatens bedömning. Och det vette katten om jag är skickad för det? Men hur skulle jag ställt mig om jag fått en rak fråga såsom om personen varit i klammeri med rättvisan eller har några lik i lasten, vet jag inte. För ljuga vill jag inte heller!

Nu vill jag till sist säga att jag absolut inte är säker på att min hållning är den rätta. Genom att resonera annorlunda kan man säkert komma till et annat slut.