Ledarskap – Behandla alla lika?

”Moral är bara den handling vi intar till folk vi inte tycker om”, lär Oscar Wilde ha sagt.

Och så är det kanske? Vi behandlar inte alla i vår omgivning lika. Det finns en skillnad i vår hållning till människor vi är tilltalade av och de andra. Och detta är lite av ett chefsproblem. Men måste vi behandla alla lika? Ja, det är en svår men berättigad fråga.

Det här med likabehandlingen sitter djupt i vår själ. ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad.” Denna devis är klok och bra men svår att följa. Snarare är det så att man som chef måste ha en relation som bygger på medarbetarens behov. Och alla människor är sannerligen inte lika. Från denna utgångspunkt får vi acceptera olikhet i bemötandet och så.

Men Oscar Wilde har en annan ansats – Han talar om skillnad i hållning beroende på om vi tycker om eller inte. Och han talar sannolikt om det faktiska handlandet i form av moral. Är det från denna utgångspunkt, dvs graden av att tycka om, acceptabelt med skillnader i behandlingen. Nej, egentligen inte. Som chef bör man bemöda sig att behandla alla lika. Men går det och vad blir konsekvensen?

Jag tror det är svårt att behandla alla lika. Den person och chef som försöker sig på detta koncept kommer att uppfattas som könlös och utan personlighet. Korrektheten blir så allomfattande och utslätande att den skrämmer medarbetarna.  De spontana kontakterna kommer att gå mot noll. Chefen blir en ickeperson och ingen kommer att ta kontakt med denne av fri vilja precis. Det bästa blir sin egen fiende!

Och nu har jag hamnat i ett dilemma. Enligt ovan accepterar jag olikhet i behandlingen om den utgår från medarbetarna.  Men jag tycks också acceptera olikhet i behandlingen om den utgår från chefen. Olikt mig att hamna i dessa ståndpunkter. Nu har jag fått problem! Antingen har jag vandrat fel eller har jag (plötsligt) blivit klokare. Min hållning känns fel. Ja, jag får begrunda saken på kammaren. Kanske jag kommer tillbaka till ämnet!