Ledarskap – Ansvar för arbetsmiljön

För knappt ett halvår sedan hade IF Metall en kampanj mot olyckor inom främst industrin, Följande hämtas från Dagens industri

”Närmare 1 200 skyddsronder som IF Metall genomfört visar stora brister i arbetsmiljöarbetet. IF Metall anser att arbetsgivarna måste ta ett ökat ansvar för arbetsmiljön och följa den lagstiftning som finns. På varje arbetsplats måste, enligt IF Metall, arbetsgivarna och IF Metalls klubb sätta sig ned och diskutera vilka konkreta åtgärder som behövs på den egna arbetsplatsen.”

Ja, vad skall säga? Självklart skall ingen behöva gå till sitt arbete och riskera liv och hälsa. Det är bara att hålla med Metall. Det behövs en ordentlig uppryckning när det gäller arbetsmiljöarbetet. Verksamheten ute på företagen har blivit för abstrakt och teoretisk. Det upprättas planer, görs riskbedömningar mm. Ja, jag skulle vilja klämma till med att det görs allt som f-n och hans moster kan hitta på och hela härligheten där emellan. Men farligheterna ser man inte, för man går inga skyddsronder och de konkreta farorna bryr man sig inte om. Det viktigaste är att hyllvärmarna såsom pärmarna och planerna finns. När dessa väl är upprättade har arbetsgivaren gjort sitt. Då är tillsynsmyndigheten nöjd. Arbetsgivaren har ryggen fri eller nästan fri i alla fall. Det är viktigare, tycker tillsynsmyndigheten, att arbetsgivaren vet var och hur man gör en anmälan om arbetsskador än att reellt förebygga desamma.

Efter att ha kunnat följa arbetsmiljöarbetet sedan sextiotalet måste jag faktiskt säga att det har blivit sämre och sämre - på alla plan. Sämst ifrån sig gör tillsynsmyndigheten läs arbetsmiljöverket.  Denna myndighet vårdar sin hemsida kärare än man vårdar sin uppgift – ”Att arbeta för rätten till sunda, säkra och utvecklande arbetsförhållanden.”

Skall vi få någon ordning på torpet måste varje företag själva ta i läget och aktivt verka med en nollvision mot olyckor och ohälsa. Och vem skall ta krafttagen, jo självklart cheferna. Det finns ingen viktigare uppgift än att ta ansvar för sin personal. Och det är absolut ingen omöjlig uppgift. På sextiotalet kunde man med hjälp av personalen ganska enkelt identifiera riskerna. På sjuttiotalet började kampen mot den psykosociala arbetsmiljön, som man då sa. Även detta framgångsrikt.

Vad kan man som chef göra enligt min uppfattning. Upprätta alla planer mm så att arbetsmiljöverket blir nöjt. Visst är det redundant arbete, men av många skäl, främst ansvarsfrågan, måste det göras. Men sätt sedan igång med det verkliga arbetet, tillsammans med personalorganisationerna, och se var problemen och farorna finns. Därefter är det bara att åtgärda. Ingen möda får lämnas ospard. Ett räddat  människoliv är värt den största ansträngning.