fredag 25 januari 2013

Ledarskap – Chefen tycker mycket om allt

Chefen tycker mycket om allt och alla, förutom om sin egen verksamhet. När det gäller det egna är han/hon märkvärdigt fåordig. Det är så mycket roligare att ha syn på andras verksamhet.

Känner du igen chefen enligt ovan. En lustigkurre som gärna gör sig rolig på andras bekostnad. En person som inte gör karriär på egna förtjänster utan på andra misstag - En riktig gökunge i verksamheten. Framstår alltid som felfri. Äter ut alla genom att själv inget göra, och som följaktligen inte själv gör några fel. Bortsett från (den icke obetydliga) detaljen att den verksamhet han ansvarar i stort sett nollpresterar. Men att leta upp andras misstag är denne chef en mästare på. Men framför allt har vederbörande en osviklig talang att berätta om misstagen vid rätt tillfälle. Han/hon framstår som initierad.

Denna chefstyp finns överallt men trivs bäst inom den offentliga verksamheten. Här kan vederbörande gömma sig i många år utan risk för avslöjande. Han eller hon är ju mycket aktiv och deltar i samtalen omkring verksamheten. Visserligen utan substans, men han/hon rubbar å andra sidan inte heller några cirklar. Denne chef utgör inget hot mot sina överordnade. Han/hon framstår som lojal.

Tvi vale, säger jag. Inför dessa lismande chefer känner jag avsky. Jag kan inte fördra denna personlighetstyp. Själv slipper jag numera med ålderns rätt att komma i vidare kontakt med dessa kryp till chefer. Kan bara beklaga alla, under- eller sidordnade, som måste stå ut med denna besserwissertyp.

Var man skall göra av dessa slemtyper? Inte vet jag. Ett hål som drar verkar vara politiken. Dit söker sig många odugliga chefer för eller senare, dessvärre.  

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Chefsbloggen!
Jag har en chef som beter sig på precis detta sätt.
Däremot har han ingen chef över sig, sedan han förrförra året köpte ut den då 75-årige grundaren och tidigare vd:n.
Han började med att sänka alla säljare/projektledares löner till 20 000 med hot om uppsägning p g a arbetsbrist, men höjde sin egen med 20 % till 69 000.
Sedan anställde han sin 21-åriga dotter som säljare med en högre lön än de gamla säljarna, därefter sin 18-årige son tekniker med en högre lön än de gamla teknikerna.
Han skall vara bäst på allt, kapar åt sig säljarnas kunder när de råkar ringa in till företaget för att slippa betala provisioner, goda förslag på möten kan han hånfullt såga för att strax därefter presentera som sina egna i lätt omstöpt form.
Nu till något som är en ständig källa till irritation; vi sitter i cellkontor, och han har ovanan att bara gå rakt in utan att knacka och därefter, utan att säga något, börja leta efter "något" i ditt rum. Ibland går ha ut igen utan att ha sagt något.
Vad gör man för att stävja sådant?
För han har väl i och för sig laglig rätt att bete sig så?
Vi känner att vi har för lite på benen för att göra det till facklig fråga, men allt fler börjar prata om att sluta, och försäljningen har störtdykt när ingen vill jaga in nya jobb av oro för att göra hela jobbet men inget av förtjänsten. De sista fyra åren under gamle vd:n gick kanon, och vi blev bland annat gasellföretag.
Nu är alla uppgivna och trötta...

Sten sa...

Hej, och tack för din kommentar. Man blir ledsen när man läser dina ord. Chefen verkar inte vara förankrad i verkligheten.

I formell mening är det svårt att komma åt honom. Det är inte förbjudet att missköta sitt företag. Det är också svårt att komma åt lönesättningen på närstående. Så tråkigt det låter finns det nog bara en bra väg att vandra och det är via facket. En tyst sondering öppnar nog möjligheter.

Annars är det som vanligt att man som anställd utan buller och bång får höja sin handlingsberedskap och börja se sig om efter något trevligare arbete.