Din uppfattning behåller du dock för dig själv. Så högt till
taket är det inte i företaget. Har bossen fått för sig något är denne
svårrubbad. I bossens värld kan ingen komma på en bättre lösning än hon/han
själv. Det ligger i sakens natur, enligt bossen. Är man högste chef så begriper
man mest och bäst.
Men även om du bär oro och tvivel inom dig själv så hör du
hur snacket går bland personalen på golvet. De skakar på huvudet och säger
detta går inte. Man tom ger uttryck för en viss skadeglädje. Och det gör dig
nedstämd. Du vet innerst inne att personalen kommer att få rätt.
Detta är ingen önskedröm för en mellanchef. Man vet att förslaget
till lösning är odugligt, men samtidigt måste du som ombud för arbetsgivaren
stå bakom det. Ja, du måste till och med så småningom implementera lösningen
och tala för den svårsålda varan. I dess yttersta konsekvens kommer du att
drabbas negativt. Nästan hur du än gör!
Tala om att slå knut på sig självt. Skall mellanchefen stå
för total lojalitet mot chefen eller för lojalitet mot företaget och de
anställda? Felformulerad säger den med politiskt tankesätt. Knepig fråga, säger
mer normaltänkande. Ja, hur skall man som mellanchef göra?
Det är lika bra att bekänna direkt – Jag har ingen lösning.
Det blir fel hur man än gör. . Kommer du med synpunkter oombedd kan du bli
rökt, kommer du inte med invändningarna så får du sannolikt bära skulden
framöver. Den högste kryper alltid från sitt ansvar genom att skylla på
underlydande.
Ja, men jag kan väl flytta och byta jobb? Stopp, nu kommer
du med stor sannolikhet att bli den som i en framtid får bära hundhuvudet. Allt
kommer att skyllas på dig. Moment 22. Ja, jag tror det nästan. Enda trösten i bedrövelsen
är att det nästan alltid finns en lösning, även om den inte syns direkt. Men den
kommer alltid sakta krypandes om man inte förhastar sig. När tiden är mogen
kommer lösningen. Det behöver inte vara en toppenvariant, men den ger dig en räddande
hand.
4 kommentarer:
Jobbar som mellanchef idag och känner igen problematiken, bra skrivet!
Tack för uppskattningen!
Har precis börjat jobba som mellanchef och känner igen mig i den kluvna känslan, inte just gällande omorganisation, men det går ju att applicera på ett flertal områden.
Förresten, har du hört talas om ett eminent ord som lyder såhär; hen..? ;-) Utmärkt att använda istf "han eller hon" i texter som dessa.
Hej Cissi, tack för inlägg.
Sen var det din propå för ordet h*n. Nja, det dröjer nog innan jag jag skriver det för första gången. Förmodligen handlar det om tillvänjning! Vi får se om jag fogar mig framöver.
Skicka en kommentar