Ledarskap – Det är lätt att sluta sig inne

Som chef kommer man av till in i perioder av motgång i arbetet. Det är bara uppförsbackar hur man än tänker och gör. De egna tankarna är ständigt sysselsatta med att finna lösningar. Kort sagt man blir överdrivet tänkande och mycket introvert. Man ser inte sina medarbetare.

Men samtidigt pågår arbetslivet för medarbetarna närmast som vanligt. Visst känner de också av ”motbilden”, men framförallt känner de av chefens slutna beteende.  De förväntar sig att chefen skall vara som vanligt och fråga hur semestern har varit eller vad som står för dörren i helgen eller hur det går i arbetet. Men det gör inte chefen han/hon nickar bara en hälsning och hastar iväg. Upptagen i sitt inre.

Det här är en besvärlig situation. Den brukar gå över, men det är en klen tröst för medarbetarna när man står mitt upp i problemen. Det är lätt och säga att som chef skall man sätta medarbetarna främst och låta tankearbetet komma i andra hand. Det kan tom vara så att just tankearbetet är att sätta medarbetarna främst. För det problem som sysselsätter chefen handlar kanske just om enhetens framtid, arbetsmiljö eller resultat. Det är viktigt att komma på en klok hållning att presentera för de överordnande och medarbetarna. Det kan handla om att rädda jobben.

Själv har jag vid några tillfällen befunnit mig i denna chefssituation. Det har behövts en koncentration på att söka lösningar. För egen del sa jag till mina medarbetare som det var – Jag håller på att söka en lösning på ett problem. Det tar två dagar (och nätter) men det värker säkert fram någon bra eller godtagbart. Mina medarbetare accepterade utan allt för mycket knorr detta och lät mig vara i fred och retade inte upp sig för att jag kanske inte såg dem fullt ut.