Men så var det inte en gång när frågan ursprungligen rörde
sig ut i debatten. Då stod mycket av samtalet om den nära jämställdheten mellan
man och kvinna och i främsta fokus stod föräldraledighet för mannen och
kvinnans inträde på arbetsmarknaden. Och sysslorna i hemmet. Men detta spår
övergavs fort och så fick vi dagens aritmetik. Och precis som politiken ville
sysslar vi nu med att räkna kvinnliga VD:ar, styrelsemedlemmar, kvinnliga
professorer och biskopar. Aritmetiken har blivit både mål och medel. Högt och
fjärran från vanligt folks vardag. Därför tittar vi aldrig på de bakomliggande orsakerna
till trögheten, som står att finna i hemmen. Där är vi nästan lika ojämställda idag
som vi var på 60-talet.
Vad har nu detta med ledarskap och göra, kan man fråga.
Mycket säger jag. Näringslivet och den offentliga sektorn behöver sina kvinnor,
även på ledande poster. Där för måste alla chefer se till att ordna för en bra
kompetensförsörjning. Det är ett samhällsansvar – särskilt när politiken är ute
och svävar i det blå. Tänk bara den korta stund när alla partiledare mer eller
mindre motvilligt var feminister. Skrattretande! Nej, arbetslivet får själva ta
tag i saken och kräva jämställdhet av sina medarbetare. Precis som man i ökad
utsträckning kräver miljöansvar.
För det är ur jämställdheten vi får kompetensen i samhället.
När män och kvinnor tar på sig samma ansvar för det vanliga livet får vi
grunden till ett jämställt och än kompetentare arbetsliv. Då står könen inte i
vägen för varandra. Men, vad har detta med ledarskap att göra. Än en gång
mycket. Som chef skall man vara positiv till föräldraledighet, vård av sjukt
barn med mera och särskilt när det handlar om männen. Kräv inte mer av männen
än vad du kräver av kvinnorna. Män skall stimuleras att ta samma ansvar för
hemmet som kvinnorna. Starta en kulturändring på din arbetsplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar