fredag 11 maj 2012

Ledarskap – Odräglig medarbetare – Varför görs inget?

Odrägliga medarbetare finns överallt – men varför görs inget? Ja, den frågan har jag ställt mig många gånger.  Det verkar som om vi i arbetslivet har olika tröskelhöjd. För de allra flesta gäller likartade villkor och normer, men för några notoriska odygdspåsar verkar ribban ligga högre.   De kan ta sig stora friheter utan att olika avarter leder till någon sanktion.  De lever efter annan måttstock än vad flertalet gör. På något underligt sätt har dessa klåpare skapat utrymme för att få göra som man vill.

Följande känner du säkert igen. Anställd som bara försvinner under arbetstid, eller som sitter i privata samtal under långa tider, eller som kommer regelmässigt sent på morgnar eller efter luncher, eller som ständigt har förhinder när det är gemensamma träffar, eller som stjäl materiel av olika slag med sig hem eller som beställer privata varor i företagets namn, eller som använder jobbmobilen privat utan avtal, eller som skickar all privat post via företaget eller som går hem kl 15 och skriver tid till kl 17 eller som tar kompledigt en dag men glömmer skicka in rapport, eller som går omkring hela dagarna och snackar strunt och stör andra, eller som aldrig blir klar med något i tid eller som aldrig får några uppgifter för ingen kan lita på resultatet eller som smickrar chefen på allehanda sätt, eller som …
Och det handlar inte om några tillfälliga snedsteg utan om försummelser som fortgår år efter år. Och som tillåts fortsätta år efter år. Varför? Ja, säg det. Men sannolikt handlar det om svaga chefer. För när något oegentligt pågår länge blir chefen uppmärksammad på detsamma.  Ingen chef kan förneka detta.  Har man varit chef några år, så vet man var bristerna finns. Garanterat blir man av olika medarbetare på olika sätt uppmärksammad på detta.  Men ändå väljer många chefer att blunda eller titta bort eller konstruera olika förklaringar. Varför?  Ja, frågan har jag också ställt mig. Mitt enkla svar att dessa chefer inte är några chefer. De fyller bara en funktion. Bestämmandet ligger på annat håll i företaget eller organisationen. Man har avsagt sig styrningen och flyter bara med. Man jobbar Upa – dvs. utan personligt ansvar. Visst är man en chef som beslutar, men bestämmer, ja det gör någon informell instans.
Annan personals hållning är också intressant. I det tysta och bakom ryggen på oduglingen talas det mycket. Och personalen läcker gärna lite info till chefen. Men gentemot person själv håller man upp en glad fasad. Och det är klart att om både chef och kollegor spelar med i spelet så anpassar sig oduglingen till detta. Han/hon märker ju inte av något annat. Kan man inte bortse från den här typen av medarbetare. Knappast. Dels kostar de pengar utan att prestera något, dels sänker de stämningen i organisationen.

2 kommentarer:

jonas.oman sa...

Skulle gärna läsa om hur man som chef på ett riktigt och behärskat sätt tar sig an sådana här medarbetare och bryter en sån här "ond cirkel "

Sten sa...

Hej, och tack för ditt inlägg. Det är en svår problematik du berör. Jag har tidigare i olika inlägg tangerat "problemet".

Eventuellt återkommer jag framöver med nya anslag i frågan.