Ledarskap - Mellanchefen är ingen chef, bara en position

Idag skall jag beröra ett ämne som brukar röra upp i sinnena. Så min önskan är – tänk efter en stund. Kan det finnas något korn av sanning eller värde i det som sägs?

I våra företag och organisationer och alldeles särskilt på den offentliga sidan har mellanchefen kommit att bli en position. Och absolut inte en position, som skall vara chef och se till verksamhetens bästa eller kundernas bästa, utan en chef som främst finns till för sina chefer skull. Chefens blick är mer introvert än extrovert. Men hans eller hennes befogenheter är lika nollade vart blicken än fixeras. Chefen är de facto en person utan makt och som lägger sina ansträngningar relationsinternt, men som ingen bryr sig om. Han eller hon finns bara till för att det skall finnas en chef. Och chefen tillåts inte vara Chef.

Mellanchefens viktigaste uppgift är att styra, men vad gör hon eller han om dagarna. Jo, chefen samordnar inköp av fikabröd, hämtar information, förmedlar information, sätter lön på marginalen och framför allt - man sysslar budgetarbete och uppföljning. Men styr gör inte chefen. Alltså det som är viktigast är numera exkluderat från uppgiften.

Man undrar hur det har kunnat bli så? Alla vet att ett företag som inte kan sin marknad och inte är kundorienterat mister sin plats. Och ändå har företagen eller organisationerna, via sina mellanchefer, inte sin blick riktad mot det som är väsentligt nämligen produktion och marknad utan mot allt annat internt. Varför?

Jag tror det beror på att mellanchefen inte kan sitt jobb. Det är inget fel på mellancheferna som personer - de är duktiga, trevliga, välutbildade, arbetsamma – men de kan inte verksamheten. De vet normalt inte vad de är satta att chefa över, för de har aldrig satt sin fot på golvet. Och utan elementär inblick i produktionen kan ingen med resultat utöva chefskap.

Innan någon blir mellanchef måste det säkerställas att chefen kan verksamheten. Den chef som vill erövra chefskapet, och som inte har sitt ursprung underifrån, måste således börja med att lära känna verksamheten och produktionen - Inte genom några timmars studiebesök utan genom veckors och månaders linjearbete. I introduktionsprogrammen måste det säkerställas att chefen lärs upp. Det är den viktigaste investeringen för att mellanchefen framöver skall kunna styra. Annars blir det underställda som håller i ratten - Inte via medbestämmande utan via manipulation.