fredag 15 augusti 2008

Utbildning

Att hänga med är A och O, och utbildning är en viktig faktor som inte skall förringas. Men vem är det som behöver utbildas mest. Cheferna eller personalen? De högsta cheferna deltar nästan aldrig i olika utbildningsaktiviteter. Man står på något sätt över det behovet. Man är sig själv nock.

Oftast är det cheferna som sätter upp utbildningsagendan. Och inriktningen blir då för personalen. Men egentligen är behoven av utbildning störst på chefsnivån. Och då tänker jag inte på alla de möjliga och omöjliga konferenser och studieresor som cheferna företar sig i sin slutna krets. När jag tänker främst på den viktiga marknadskunskapen som medarbeterna besitter.

Om det är nån som tidigt känner av marknadsbehov och förändringar är det just marknads- och utvecklingsavdelningarna. Ledningsgrupper och direktioner reagerar oftast för sakta. Därför skall man delvis vända på kuttingen och låta personalen utbilda sina chefer. Inrikning och ämne bör ligga i personalens händer. När cheferna öppnar ögon och öron - Då får vi fart i företaget eller organisationen. Och framförallt blir ledningen mycket lyhörd för alla trender och underströmmar.

torsdag 14 augusti 2008

Marknadens fel?

Det är sällan eller aldrig marknadens fel när det går dåligt för ett företag. Snarare handlar det om ett chefsproblem. Hur såg målbilden ut för verksamheten. Och ligger denna fel är det chefens försummelse och ansvar. Då skall chefen ligga illa till!

Nästan alltid när det går dåligt skyller ledningen på vikande marknad eller så hävdar man på annat sätt att kunderna beter sig fel. Köparna har inte fel! Man handlar rationellt utifrån sitt kunskapsläge. Det är säljarna som inte haft rätt vara eller presenterat produkten fel.

Som i all verksamhet gäller det inte att vinna segrar om femton år. Det gäller att vinna nästa match, order eller uppdrag. Det gäller att se problemen och möjligheterna här och nu. Att kunna manövrera på en femöring är en viktig förmåga i organisationen. Denna kunskap och förmåga är mycket mera värd än alla långsiktiga planer. Det är kundtillfällena som skapar tillväxt. Inte planerna.

onsdag 13 augusti 2008

När någon nyanställts

Så kommer den nyanställde till sin nya arbetsplats med förväntningar och förhoppningar. Lite smårädd för vad som väntar, men också laddad för att ta nya tag. Alla har vi väl någon gång känt den speciella känslan av att vara ny på jobbet.

I dagens arbetsliv är företagen generellt sett ganska duktiga på att ta hand om nyanställda. Det finns ofta någon form av introduktionsprogram. Det största problemet brukar vara den nyanställdes chef! För denne kan få sina cirklar rubbade.

Som chef kan man sett från den nyanställdes utgångspunkt begå två mastodonttabbar. 1) Du som chef är så lierad med dina gamla anställda att ni inte släpper in den nye medarbetaren i gemenskapen. Åtminstone får vederbörande kvalificera sig i ett par år. 2) Du som chef har så låg förankring i din grupp att du flyr till och överuppmärksammar den nya.

I båda fallen är du som chef som handlar fel. Sannolikt är du ännu inte är riktigt mogen uppgiften. Misströsta inte, alla kan bättra sig!

tisdag 12 augusti 2008

Småpratets betydelse

I gårdagens inlägg kan man väl säga att jag gav uttryck för en viss återhållsamhet i det privata umgänget. Detta bör dock inte upfattas som en vilja att ta bort kontakter eller det personliga snacket från våra arbetsplatser. Absolut inte. Småpratets betydelse kan inte överskattas. Kulturen skapas och bekräftas i det vardagliga småpratet.

Småpratet är allas arena och får aldrig tas över av chefen eller annan pratglad person. Vid kaffebordet skall det råda demokrati och vi skall lyssna på varandra och inte främst lyssna till vår egen stämma. Men jag tror det finns två sorters småprat - Det som sker fördolt och det som kan ske öppet. Båda varianterna har sin betydelsfulla funktion i arbetslivet.

Det finns två problem. Det ena är att småpratet kan bli så omfattande att det inkränktar mer än det smörjer på jobbet. Det andra problemet är när det dolda småpratet helt tar över och skapar ett dåligt arbetsklimat. Mer eller mindre "alla" talar mellan skål och vägg om andra. Båda riskerna hanteras av chefen med hjälp av öppna samtal där man gemensamt i organisationen kommer överens om spelreglerna.

måndag 11 augusti 2008

Umgås privat

Det finns i sanningens namn många uppfattningar huruvida det är lämpligt eller olämpligt att på fritiden umgås med sina underordnade eller med chefer på det företag där man är anställd.

Under årens lopp har trenderna varit många. Ibland har det uppmuntrats med ett privat umgänge mellan personal på ett företag och ibland har dct ansetts som klart olämpligt. Just idag verkar det inte finnas någon förhärskande åsiktsvind. Trots detta eller kanske snarare tack vare detta är nog det privata umgänget numera större än någonsin tidigare.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det beror självklart av de inblandande människornas personligheter. Jag har dock en känsla av att i de företag där fritidssamvaron är liten eller begränsad så är arbetsklimatet bättre och friskare. Jag kan inte leda detta i bevis och jag har heller inte några förklarande tankar. Men det är en känsla. Ibland tänker jag att ett omfattande privat umgänge ger för stort utrymme åt ord och tankar som inte tål eller platsar i offentlighetens ljus. Det uppstår intriger och tillfäligheter att bedriva maktspel.

När jag blickar tillbaka på ett antal arbetsplatser synes det mig som om kotteribildningarna var mindre på företag med begränsat privat umgänge. Likaså fungerade chefssamverkan med mindre friktion.