fredag 20 november 2009

Ledarskap: Det är Chefens uppgift är att prata med alla.

*Management by fear,
*Management by punishing,
*Management by means,
*Management by love,
*Management by accordion (!),
*Management by perkele (!)
* Med mera och med flera stilar

Det finns många läror om chefsstilar. Men det finns en stil som alltid håller nämligen Management by walking (around). Denna 80-tals klassiker är pålitlig och håller än. Dessutom är den lyckligtvis på väg att få en renässans.

Egentligen är det ganska självklart att chefen skall synas. Det räcker inte bara med att vara. En chef måste också synas, och han eller hon måste VÅGA tala med personalen. Att gömma sig på rummet eller vara ständigt frånvarande är en dålig chefsstil. Det finns ett naturligt kontaktsug hos medarbetarna.

För ett antal decennier sedan var jag lägre mellanchef i ett statligt verk. Och vid ett tillfälle hade vi något som kallades planeringsdag. Denna gång skulle vi tala om allt som kunde bli bättre. Själv var jag uppe i en hektisk arbetsperiod, kanske den värsta i mitt liv, så jag satt som på nålar. Men hur det var, mest för att ha något att säga, kläckte jag ur mig att jag tyckte generaldirektören skulle ta några rundor i huset ibland och bara tala med folk. Det skulle säkert uppskattas.

Men nu trampade jag i galen tunna. Man kunde nästan föreslå det mesta, men att antyda att högste chefen och hans ledarskap kunde bli bättre var som att svära i kyrkan. Jag kände av alla iskalla blickar. Jag sa inte mer den dagen. Det fick liksom räcka med ett klavertramp.

Nästföljande måndag hörde jag några steg i korridoren och ett karakteristiskt hostande/harklande. Detta ljud gick inte att ta miste på – det var han - generaldirektören. Och han kom in till mig. Du har rätt, sa han. Jag tycker mig möta folk vid hissen, men det är klart att jag skall synas mer. Det tjänar vi alla på. Tack för tipset, det var gott. Jag skall försöka att ta en sväng varje måndag morgon, och han höll löftet, i vart fall ett tag.

Vi hade rätt bra stämning på arbetsplatsen, så jag vet inte om det blev bättre men chefens rundvandring. Men jag tror det. I vilket fall som helst så blev det bättre för honom. Han återkom till mig ett antal år senare och tog upp saken. Han var så glad att han lärt sig gå runt. Nu fick han verkligen veta vad människorna sysslade med och tyckte i olika frågor. "Allt är numera mycket enklare för mig när jag talar med departementet", sa han. "Jag kan med kunskap och övertygelse motivera vår verksamhet." That´s it.