fredag 22 mars 2013

Ledarskap – Kurser till vad nytta?


Vi har väl alla någon gång möt dem – Talarna/halvkändisarna som föreläser om allehanda ämnen men oftast med något människoförbättrande budskap. Oftast överlämnar de ren okunskap under god vältalighet och under teaterliknande former. Känslorna finns inte hos aktören utan skapas hos publiken. Talarna behärskar den urgamla konsten att med god underhållning få publiken tro på talarens lärdom och insikter. Förändring i allahanda former är oftast budskapet.

En sak kan omedelbart slås fast – Kunskap levererar inte alla dessa talare. Inte ens kunskap om sig själva. Man ger tillrättalagda ord som går hem hos åhörarna. Publiken får det man vill höra.  Man kan i bästa fall säga att talarna skapar stämning för stunden och kanske någon dag till. Men någon varaktig förändring i hos deltagarna eller i en arbetsgrupp åstadkoms inte. För en sådan förändring fordrar dels kunskap hos handledaren, dels motivation hos mottagaren.

Nej talarnas verksamhet påminner om gamla tiders helbrägdagörelse som handlade om att bota sjukdomar. Nu vill man i stället kurera oss från oss själva. Vi skall bli någon annan. Och mycket riktigt har vi också healing som en del i kursprogrammen.

Talarna ger som sagt ingen kunskap och deras kurser har bara underhållningsvärde. Vill man ha kunskap i organisationen får man som chef söka andra vägar. Visst är det normalt tristare med en akademiskt skolad person som talare, men fakta betalar sig alltid på något sätt. Det viktigaste är inte att bli berörd känslomässigt utan kunskapsmässigt. Och just kunskap är en bristvara i många organisationer, för att inte tala om chefernas låga kunskapsnivå. Många chefer känner av detta och söker släcka törsten via att gå och lyssna på talarna. Men det är att hoppa ur askan i elden.