fredag 17 maj 2013

Ledarskap – Därför är det viktigt med konkreta ledare

I tidigare inlägg har jag lyft fram att känslorna finns i omgivningen och i samspelet mellan mig och omgivningen. Man kan alltså säga att identiteten och självbilden i mångt och mycket formas av omgivningen. Det finns alltid en interaktion mellan mig och omgivningen i all mänsklig samvaro. Jag är mycket mer beroende av omgivningen än vad omgivningen är beroende av mig. Kultur kallar vi denna starka kraft.

Chefer som förstår dessa enkla samband fungerar i sin roll. Chefer som inte gör det blir också riktiga katastrofer på arbetsplatserna. Och dessvärre har vi alltför många självupptagna förödelser till chefer som vandrar i sina egobubblor. Omkring dessa personer fungerar ingenting.
Skall man bli en bra chef måste man förstå sig på snedstrecket mellan mig och andra. Om man bortser från snedstrecket och bygger sin tillvaro på en skruvad egoinriktning så är det stor fara å färde. Det säger sig nästan självt att en personlighet vars självbild byggs upp av grandiosa tankar om sig själv blir en sluten bubbla i en organisation.
Människan är en socialt responsiv varelse och hon gensvarar när någon kommunicerar med henne. En chef i en egobubbla skapar bara olust och oro. Som chef måste man förstå och ta in pågående förändringarna i samtiden och personalens inre reaktioner och känslor på dessa. Det är ett empatiskt ledarskap, men det är också ett ledarskap med fötterna i verkligheten. En vaken chef överraskas sällan av s.k förändringar i marknaden. Han/hon har förstått utvecklingen sedan länge.

Vad är då min slutkläm idag – Jo, att våra organisationer och företag alltför ofta rekryterar olämpliga chefer. Man har en förkärlek att ta till sig skruvade egotrippare som inte fungerar i relationen med andra. En chef är per definition en person som leder en grupp eller en verksamhet. Står man inte i relation till andra kan man inte leda, så enkelt är det.