fredag 5 juni 2009

Ledarskap: Tyst det är i huset

Idag skall jag försöka skriva ett lite kortare inlägg och även på sitt sätt göra en favorit i repris. Det är märkligt hur vuxna och kloka människor kan undertrycka sina uppfattningar inför chefen. Förtroende och lojalitet visas genom att intet gott eller ont säga om verksamheten, förutsatt att chefen inte sen tidigare har gett uttryck för en uppfattning. Man skulle kunna säga att tystnadens konformism värnar den gällande sanningen.

Den som i chefens närvaro startar ett annorlunda samtal eller deltar i samtalet får sin trovärdighet ifrågasatt och får verkligen kämpa för att lyfta fram sina goda avsikter. Han eller hon får vara beredd på att få sitt uppsåt och sin person ifrågasatt. Detta leder till återhållsamhet, som av chefen uppfattas som god självkontroll. Om en underordnad dristar sig att säga något till chefen så är det berömmande ord om chefens person, förmåga och storhet.

Jag tycker nog att våra företag och organisationen med åren fått drag av att bli allt mer sekteristiska, vilket historiskt sett är och har varit liktydigt med s.k. irrlära. Ståndpunkten får inte ges ett större innehåll än vad den bär. Men sen mitten av nittonhundrasjuttiotalet har medarbetarna generellt sett blivit mer försiktiga. Man passar gärna istället för att uttrycka en uppfattning. Och det får till följd att företagsandan bärs upp av några chefspersoner istället för den stora bredda massan. Företaget är inte medarbetarna utan cheferna. Jag kan försäkra att så var det inte år 1975 i företag såsom LM, ASEA, SAS, Televerket med flera. Medarbetarna kände företaget som sitt och man var en stolt del av bolaget.

Men så är det inte idag med vissa undantag. Medarbetarna är inte en del av helheten. Man är en produktionsresurs som företaget behöver eller inte behöver. Det är lite förunderligt att våra företag och organisationer har råd att undvara potentialen i medarbetarnas medarbetarskap. Vissa tecken på reformism kan dock skönjas. Många företag har börjat se de problem som uppstår när ledningen och medarbetarna har skilda världar och värderingar samt talar helt olika språk. Skall bli spännande att följa om de ändringar av t.ex. miljöprofilen som sker, kommer att medföra ändringar i kulturklimatet i företagen. Jag tror på framtiden!