fredag 18 maj 2012

Ledarskap - Chefen går snart i pension

Den omtyckte chefen skall gå i pension. Vid normal pensionsålder och under i övrigt under ordnade former.  Inget tvång i det tysta alltså. Hon har bara gjort sitt i arbetslivet. Omtyckt och uppskattad. Och då borde väl allting vara frid och fröjd, eller ..?

Nja, det är i dessa lägen det gäller att se upp om man som högsta chef har ansvaret.  När en illa sedd chef slutar är det mestadels till organisationens belåtenhet. Men när en omtyckt chef slutar, ja då skapas oro och ånger i organisationen. Vem kommer nu? Kan det bli lika bra som tidigare? Tänk om herr A eller fru B kommer ifråga. Då slutar jag. Fast jag bryr mig inte. Jag gör mitt och inget mer. Lönar sig inte att anstränga sig ändå. Dom sätter ditt vem dom vill i alla fall. Kanske skall gå på föräldraledighet. Ingen bryr sig om vad jag tycker och tänker. Lika bra att kanske gå ner till 80% nu. Jag kan ju faktiskt gå i förtida pension om det blir för dj..gt.
Ja, tankarna är många hos medarbetarna.  Och det är inga positiva tankar. Det är tankar som successivt sätter ner prestationen. Detta trots att den gamla chefen finns kvar och inget dramatiskt i övrigt har hänt. Men bara den uppväckta tanken på chefens helt naturliga avgång får en prestationssänkande effekt. Detta måste förhindras!
Hur hanterar man som den högst ansvarige en sådan chefsförändring? Jo, genom en mjuk övergång. Inga hårda kanter. Lyssna noga vad personalen tycker. Välj ny chef efter ett ordentligt tankearbete. Det gäller att kunna skilja på vad man vill ha och vad man i verkligheten får. Undvik skådespelarna och börja med en tidsbegränsad anställning. Genom att se till att den nya chefen får prya in sig innan det formella tillträdet. Genom att låta den gamle chefen under minst ett halvår få lämna över sin hållning till den nye. Genom att låta den gamle chefen finnas kvar i verksamheten med avgränsat arbete utan koppling till det gamla.