fredag 7 juni 2013

Ledarskap – Nya funderingar om samma ämne

På sistone har ledarskapsutbildningarna åter väckt upp de gamla modeorden - Managementinriktat och Professionsinriktat ledarskap. Och som vanligt vill dessa ledarskapsprofeter visa på det så kallade Managementsinriktade ledarskapets goda preferenser. Professionsinriktad ledarskap däremot framställs som byråkratiskt, splittrande, introvert och gammaldags.

Jag har inte så mycket till övers för den här typen av sociala ledarskapskonstruktioner. Vår förmåga som chef utgår inte främst ifrån vilken roll vi försöker spela, utan utgår ifrån vilken person vi är. Och en viktig dimension är då om vi är konkreta eller abstrakta personligheter.

Sannolikt är det så att konkreta personligheter har en tendens att utöva ett professionsinriktat ledarskap. Man utgår från mål och verklighet. Och sannolikt är det så att abstrakta personligheter har en tendens till managementsinriktat ledarskap. Man utgår från vad som känns bra för dem själv. Det är ingen tvekan att det senare alternativet idag är i majoritet bland cheferna. Frågan är om det är en bra situation? Jag tror inte det!

På sikt kommer samhället inte ha råd med chefer som främst ser till det egna välbefinnandet i form av makt, pengar, beundran. Tiden kommer att tvinga fram chefstyper som förstå att se effektivitet, genomtänkta beslut och resultat - Särskilt på den offentliga sidan. Behoven ökar och resurserna begränsas. Då återstår det bara att öka på produktiviteten! Genom att arbeta smart och ha personal som trivs.

Vad jag vill komma fram till är att den offentliga sidan måste ta på sig ledartröjan och börja fundera på det chefskap som står för dörren. Inte i form av att förlänga en hittillsvarande utveckling eller att spegla en rådande kultur utan för att från grunden se vad för slags personligheter av chefer som behövs. Under några decennier har den offentliga sidan, förvisso inte framgångsrikt, lekt följa John med näringslivet. Nu är det dags för det offentliga att själva bli en John.