fredag 17 december 2010

Ledarskap – Det är alltid svårt att organisera rätt

Alla som har varit ute i arbetslivet några år känner igen företeelsen – Omorganisation. Ofta känner chefen på sig att något måste göras. Men han eller hon vet inte vad. Då är det handlingskraftigt att omorganisera. En omorganisation syns och märks, men oftast är det fel väg. I nittio procent av fallen leder en omorganisation till ingenting, förutom möjligen ökad sjukfrånvaro. Som chef vill man bara inte kännas vid detta!

Vill man öka kvaliteten och effektiviteten i en organisation finns det en mycket bättre väg att gå nämligen att börja arbeta med samverkan. Det gäller att få människor att interagera bättre och snabbare och det sker inte bäst genom att rita nya organisationsscheman i form av fyrkanter och strukturer. Produktionsökningar sker bäst genom att både se på flödena och på relationer, och därefter verka för förbättringar. Och inte minst det senare kan ge oanade tillskott.

Att se över en produkts eller tjänsts flöde i en organisation brukar kunna medföra ganska stora rationaliseringspotentialer. ”Normalt” är flödesspåret inte tillräckligt rakt eller snabbt. Det finns för många stopp och avstickare. Rådet är enkelt - Ta bort alla produktionshinder,

Men den stora potentialen ligger på samarbetssidan. Som chef måste man söka se en "sann" bild av hur samarbetet är. Detta eftersom personalen ser olika på vad som är ett problem och vad som inte är det. Själv tycker jag att det bästa sättet att skapa sig en bild är att i samtal eller via frågeformulär ställa öppna frågor. Visst, det blir lite efterarbete i form av systematisering och sammanställning. Men de är det värt! När man ställer justa frågor får man sjufalt tillbaka.

Samarbete på arbetsplatsen är således viktigt. Det är viktigt för företaget att nå framgång, men det är också viktigt för medarbetarnas självkänsla. I dagens arbetsliv når ingen framgång på egen hand. Chefens mål måste alltid vara att skapa en samarbetskultur och hålla den vid liv.

Till slut och mycket kort: När de två ovanstående insatserna är genomarbetade så faller en eventuell ny organisationen ut av sig självt. Då fordras det inga uppslitande omorganisationer. Alla förstår behovet av förändring.