I gårdagens inlägg kan man väl säga att jag gav uttryck för en viss återhållsamhet i det privata umgänget. Detta bör dock inte upfattas som en vilja att ta bort kontakter eller det personliga snacket från våra arbetsplatser. Absolut inte. Småpratets betydelse kan inte överskattas. Kulturen skapas och bekräftas i det vardagliga småpratet.
Småpratet är allas arena och får aldrig tas över av chefen eller annan pratglad person. Vid kaffebordet skall det råda demokrati och vi skall lyssna på varandra och inte främst lyssna till vår egen stämma. Men jag tror det finns två sorters småprat - Det som sker fördolt och det som kan ske öppet. Båda varianterna har sin betydelsfulla funktion i arbetslivet.
Det finns två problem. Det ena är att småpratet kan bli så omfattande att det inkränktar mer än det smörjer på jobbet. Det andra problemet är när det dolda småpratet helt tar över och skapar ett dåligt arbetsklimat. Mer eller mindre "alla" talar mellan skål och vägg om andra. Båda riskerna hanteras av chefen med hjälp av öppna samtal där man gemensamt i organisationen kommer överens om spelreglerna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar