Umgås privat

Det finns i sanningens namn många uppfattningar huruvida det är lämpligt eller olämpligt att på fritiden umgås med sina underordnade eller med chefer på det företag där man är anställd.

Under årens lopp har trenderna varit många. Ibland har det uppmuntrats med ett privat umgänge mellan personal på ett företag och ibland har dct ansetts som klart olämpligt. Just idag verkar det inte finnas någon förhärskande åsiktsvind. Trots detta eller kanske snarare tack vare detta är nog det privata umgänget numera större än någonsin tidigare.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det beror självklart av de inblandande människornas personligheter. Jag har dock en känsla av att i de företag där fritidssamvaron är liten eller begränsad så är arbetsklimatet bättre och friskare. Jag kan inte leda detta i bevis och jag har heller inte några förklarande tankar. Men det är en känsla. Ibland tänker jag att ett omfattande privat umgänge ger för stort utrymme åt ord och tankar som inte tål eller platsar i offentlighetens ljus. Det uppstår intriger och tillfäligheter att bedriva maktspel.

När jag blickar tillbaka på ett antal arbetsplatser synes det mig som om kotteribildningarna var mindre på företag med begränsat privat umgänge. Likaså fungerade chefssamverkan med mindre friktion.