Tillit igen!

Jag har tidigare varit inne på det här med vikten av tillit mellan chefen och de anställda. Och än en gång återvänder jag till ämnet. Häromkvällen kom jag vid ett samtal att få frågan vilka chefer jag tyckt bäst om och varför jag fann dessa så bra.

För mig var det inte svårt att direkt nämna tre-fyra chefer som höjt sig över andra i sitt chefsskap. När jag skulle besvara frågan varför blev jag lite mer eftertänksam. Men ganska snart kom en likaratad egenskap fram. Dessa chefer visade mycket stor tillit till sina medarbetare.

Det handlar inte om frihet i form av avsaknad av styrning eller mål. Nej, absolut inte; snarare handlar det om respekt för medarbetarna. Dessa chefer hade en förmåga att förstå den verklighet som finns utanför deras eget inre.

Cheferna såg i ordets verkliga betydelse sina medabetare och man lyssnade på deras uppfattningar - diskuterade - och sedan kunde man bejaka tankar och låta medarbetarna pröva nya grepp. Men även om chefen inte delade en uppfattning så visade hon eller han respekt för andras hållning. Dessa chefer sa aldrig att någon annan hade fel.