De senaste dryga tio åren har vi fått en utveckling där vi sätter likhetstecken mellan chefens framgång, löneutveckling och förmåner å ena sidan och företagets framgång och lönsamhet å andra sidan. Ju mer chefen tjänar desto bättre går det för företaget. Om vi skall ha incitamentlösningar bör självklart riktningen vara den motsatta, dvs att ju bättre det går för företaget desto bättre utfall för chefen. Självskrivet kan man tycka, men verkligheten är en annan.
Eftersom incitamentsprogrammen oftast inte är kopplade till reala ekonomiska förhållanden utan bara till allmänna ord i en verksamhetsbeskrivning et cetera så kommer utfallet att mätas mot hur väl du som chef kan skapa en positiv image omkring din verksamhet. Den avgörande inställningen om framgång skapas då av hur verksamheten uppfattas av andra. Inte hur det i verkligheten går. Hög lön ger intryck av framgång. Detta gäller både börsnoterade företag som kommunala verksamheter. Både börskurser och bedömningar i kommunala verksamheten är mycket psykologi. Fast egentligen inte psykologi; det handlar mycket mer om socialpsykologi.
Det är bara att inse verkligheten. I vad gäller den egna karriären lönar det sig bättre att jobba med företagets image än med företagets verksamhet. Responsen på imagen är så gott som momentan, medan responsen på företagsinsatserna ligger år fram i tiden. Det bör dock noteras att det inte är en riskfri strategi. Sanningens ögonblick ligger förstås också i framtiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar