Ur fas är tiden, sa chefen

En chef är ofta ur fas med tiden. Påståendet kan verka lite provocerande, men är lika troligt för det. När man som chef tycker att man har läget i sin hand och är nöjd med sakernas tillstånd, då och just då kommer det signaler från organisationen om problem. Nyckeltal och förtroendet pekar neråt. Och när man som chef sitter på sin kammare och känner att man förlorat greppet och att alla problem känns övermäktiga. Då och just då kommer det uppmuntrande signaler från organisationen som visar på motsatsen. Produktionen stiger och man möts av största uppskattning.

När jag har fört fram detta märkliga förhållande till verksamma chefer har jag möts tvivel och ifrågasättande. Men efter några dagar har samma chefer kommit till mig och sagt - Du har rätt. Vi har inte uppmärksammat denna dubbla overklighet att man som chef ofta är ur fas med tiden. Nu finns det hopp även i mörka stunder.

Någon teori som skulle förklara fenomenet har jag inte stött på. Min egen tanke lutar åt det föreligger någon form av informationsasymmetri. Chefen och organisationen har helt enkelt olika informationslägen. Och det är normalt organisationen som ligger närmre verkligheten och har den mest fulländade bilden genom de mångas bidrag. Chefen vet inget förrän verkligheten kläs i siffror. Chefens verklighet ligger därför efter!