Att gå i pension. Under mina år i arbetslivet har jag sett många chefer med flera gå i pension. Själva stunden för avskedet är värt sin egen kommentar, men det tänkte jag inte beröra idag.
Istället tänkte jag beröra tiden efter pensioneringen. Vad händer på den gamla arbetsplatsen när någon lämnat gemenskapen? Ja, inledningsvis händer inte så mycket. Någon tidigare jobbarkombis kan vid tillfälle säga några enstaka vänliga och ihågkommande ord om pensionären. En annan kan undra hur den förre kollegan har det idag. Men så mycket mer än så här blir det inte.
Efterhand som tiden går, så ändrar organisationen uppfattning om sin tidigare kollega och medarbetare. Från att ha varit uppskattad och omtyckt så flyttas pensionären mentalt till erkänslans utförsbacke. Först kommer tystnadens utvecklingsskede. Sedan kommer ifrågasättandet. Och därefter kommer slutstadiet - kritiken. Mycket hade kunnat göras bättre förr, och många av de problem vi ser idag beror av tidigare försummelser. För vilka pensionären bär ett stort ansvar!
Ledare för kverulantkören är inte sällan den nuvarande chefen. Det är som om denne behöver någon utanför organisationen att rikta sin missaktning mot. Är det alltid så här? Självklart inte, men fenomenet är som jag förstår alltför vanligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar