Chefen är inte nöjd

Ibland för att inte säga ofta, verkar det som om chefen inte är nöjd med sina anställda - Många gånger på saklig grund. Alltför många anställda underpresterar i sitt dagliga värv.

Jag tänkte idag beröra det inte ovanliga faktumet att man som chef då och då har en lägre värdering av sina anställda. Man kan vara irriterad på någon som varit anställd sedan länge, men också på någon som är alldeles nyanställd. Ofta har känslan sin grund i underprestation. Den anställde gör för lite eller fel.

Egentligen kvittar det hur länge någon vart anställd – det är lika svårt att hantera situationen ändå. Det är liksom inte comme il faut att avskeda någon. Det blir dyrt om personen ifråga inte har varit uppenbart syndande eller förfarigt bedrägligt vid anställningen. Men å andra sidan blir det ännu dyrare om företaget skall behöva dubblera med en man eller kvinna till som gör det egentliga jobbet. Detta är en fråga som många chefer får slita med i sitt inre. De flesta chefer skulle så gärna vilja sparka någon anställd, men det finns krafter som är mothållande och som gör att chefen inte orkar eller vågar ta steget.

Men viljan att rensa i leden kan också, en och annan gång, vara i det närmaste ogrundad och komma från chefens egen otillräcklighet eller i vart fall upplevda otillräcklighet. Det är lätt att se skuggor och spöken när man har mycket att stå i. Och det är lätt att misstolka verkligheten omkring sig. Jag har sett anställda som skiljts ut från sina arbeten på olika sätt. På grunder som jag då uppfattade som ”korrekta” eller nödvändiga. Men i historiens ljus måste jag säga att så var nog inte alltid fallet. Det hade varit klokt att tänka till ytterligare en gång och rådfrågat någon person till. I efterhand får jag förnimmelsen att det var chefernas egen ångest som drev fram åtgärderna.