Medarbetarsamtal

Idag tänkte jag kort spegla utvecklingen för medarbetarsamtalen eller utvecklingsssamtalen. För trettiofem år sedan hade vi inga sådana samtal och fråga är om verkligheten är så mycket bättre idag?

Medarbetarsamtalen eller motsvarande kom som en spinoff effekt till den, under andra halvan på sjuttiotalet, genomförda medbestämmandelagstiftningen. Det fanns en uppriktig och ärlig vilja att lyssna på och ta tillvara allas kunskap och engagemang. Arbetsgivarna skulle lyssna på personalen och vice versa.

Inledningsvis kom samtalen mycket att handla om kafferaster, gardiner, belysning och annat - Samtalsämnen som låg långt borta från den svåra delen delen, relationer. Men ganska snart byggdes samtalen på med vad chefen tyckte om den anställde. Det fanns tom chefer som vågade öppna den andra riktningen och låta personalen tycka till om sin chef. Därefter byggdes samtalen på med de krav som arbetsgivaren ville framföra till den anställde med uppföljning nästkommande år.

Av all utveckling har vi idag oftast bara kvar kravställandet. Dock utan uppföljning! Medarbetarsamtalet har blivit en monolog där chefen ensidigt framför det man som arbetsgivare förväntar sig av den anställde. Kallas av många H/R.

En kanske i alla delar inte så bra utveckling kan man säga. Det minsta ett medarbetarsamtal skall innehålla är kravställande med tillhörande uppföljning, samt en ömsesidigt spegling mellan chef och anställd av hur man uppfattar sin inbördes relation.