En vanlig sjuka inom den offentliga sfären är att ha möten. Av alla slag och för alla tillfällen. Varje enhet måste minst en gång i veckan ha ett gemensamt och obligatoriskt möte där chefen mest håller hov och njuter av att höra sin egen röst. När medarbetarna någon gång lyckas tränga in ett ord mellan chefens njutningar så handlar det oftast om antydan till ett problem.
Uppstarten är att en medarbetare gör en anspelning till problemet, nästa person tar vid och säger lite till och därefter öppnas slussen. Så är problemet definierat och lagt upp för samtal. Nu deltar alla i samspråket. Först försöker chefen få bort samtalet genom att hänvisa till något dokument eller till annan tidpunkt. När detta inte går har han bara ett val nämligen att delta.
Tänk så mycken tid det går att samtala omkring oftast fiktiva problem oftast av relationskaraktär.När man har möten skall fokus vara på kundnytta, effektivitet, produktivitet et cetera. Och allt under möjligheternas ljusa stjärna. Fyra av fem möten skall ha bäring på möjligheter. Dödgrävarnas eviga fokus på sina relationsproblem får inte ta upp tiden mer än på vart femte möte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar