Förtjänst och skicklighet

Mycket har hänt på arbetsmarknaden de tre senaste decennierna såsom att straffansvaret för tjänstefel vid myndighetsutövning togs bort 1975 - vi har successivt fått en alltmer individuell lönesättning, man har infört s.k. utvecklings- eller medarbetarsamtal mm. Men många av förändringarna har lett till en introvert fokusering på chefen och dennes person. Kort sagt, som medarbetare skall du alltmer vara chefen till lags.

De gjorda förändringarna gör att prestationen kommer i andra hand och den sociala relationen mellan chefen och dig som medarbetare står främst. Det här är ett förhållande som ställer stora krav på att chefen. Från många utgångspunkter, skall denne vara en mogen person. Om chefen inte är kostymen vuxen får vi lätt ett manipulativt ledarskap. Ett ledarskap som i mångt och mycket skulle kunna liknas vid Pavloviansk betingning. Om du som anställd är lydig och uppskattande av chefen får du beröm och god löneutveckling. Om du förhåller dig distanserad till belöningar och sätter prestationen främst står du på tröskeln till tystnadens karantän.

Allt emellan åt kommer det kritik mot dagens absoluta axiom om vikten av individuellt beröm och belöning. Understundom kommer det också kritik av konformismen och den dåliga öppenheten i organisationerna. Som jag förstår är kritiken värd att tas på allvar.

Problemet med beröm och belöningar är att värdeskalan finns i chefens inre, dvs. i dennes avsikter och känslor. Utifrån dessa obestämda premisser sker sedan betygssättningen. En återgång till 60- och 70-talens regler och tillämpningar är utesluten. Istället får intresset koncentreras till en bättre utbildning av cheferna. Om ett företag skall bestå måste kreativitet och produktionsutveckling stå i främsta rummet. Chefens behov av att vara uppskattad måste tonas ner.

Om vi skall ha belöningssystem skall de stå i samklang med öppenhet och verkliga prestationer. Inte baseras på själupptagna chefers inre. Man kan och bör sannolikt inte ta bort chefens möjlighet till att premiera. Men det vore intressant att låta medarbetarna sätta ”betyg” på varandra. Det ger i mångt och mycket en annan bild än chefens. Vems som har mest rätt kan nog inte avgöras. Mitt förslag är att låt båda bedömningarna bör få ett inflytande.