Avslutningssamtal

I företag och organisationer skall det hållas avslutningssamtal när någon slutar. Så låter det i de personalprogrammen. Chefen har en skyldighet att tala med den anställde enligt ett visst formulär. Men hur är verkligheten, hålls det några avslutande samtal. Jovars, ett och annat hålls nog, men de hållna samtalen är inte i något majoritet.

Och egentligen är det inte så konstigt att samtalen allt för ofta glöms bort eller göms bort. Den anställde har egentligen inget intresse att säga något. Det "uppriktiga" man inte sagt under sin anställning skall man definivt inte säga när man slutar. Och när man väl bestämt sig för att sluta och offentligt meddelat detta, ja då är det värsta över och tankarna går mot det nya. Och chefen då? Ja, normalt är han lika rädd för verkligheten som barn för brännässlor. Han vill absolut inte höra någon sanning eller något som raserar hans eller hennes tankekonstruktioner. Så båda parter har således ett intresse att glömma samtalet. Och det är synd! För avslutningssamtal som hålls på en prestigelös nivå har mycket att ge. Uppriktiga åsikter berikar chefens tillvaro.

Om normalchefen hade varit lite mer trygg i sig själv och i sin tillvaro hade han vågat möta verkligheten i ett samtal. Varför normalchefen är otrygg återkommer jag kanske till framöver.