Ledarskap - Facket är inte din fiende

Jag har många gånger blivit förvånad över den motsättning som understundom kan finnas mellan ”facket” och ledningen. Det är som om båda parter har förutfattad mening om den andra och som om de i grunden skulle ha skilda mål. Och ofta är det ledningen som av olika anledningar misstror facken mest. Men en bra chef inser värdet av goda kontakter med fackföreningarna. Han lägger ner möda på att bygga upp goda relationer. Det är en felsyn tro att god samverkan hör historien till, handlingar i en annan tidsepok. Tvärtom, samverkan tillhör framtiden. Som chef måste man ta tillvara alla goda krafter om man vill lyckas väl.

Ett ”formellt” samverkansavtal är i de flesta fall ett måste. Men än viktigare är en god fortlöpande samverkan i frågor om organisationsutformning, bemanning, arbetsmiljö, sjukfrånvaro och rehabilitering, resurser, måluppfyllelse med mera som bygger på gemensamt tankeutbyte och i viss mån dokumenterade policys och rutiner. Det viktigaste är dock tankeutbytet. Och att man därigenom bygger upp ett förtroende för varandra. Inom vissa områden sker det ständiga förändringar såsom sjukförsäkring och rehabilitering. Därför är det viktigt att hålla uppe kompetensen genom regelbundna gemensamma utbildningar.

För en chef är det mycket enklare att implementera visioner, mål och beslut om man har personalorganisationerna med sig i arbetet. Man slipper då till stor del ifrån de motsättningar och spänningar som annars kan uppstå när facken öppet deklarerar en annan uppfattning. Öppna motsättning mellan ledning och fack sänker energinivåerna i organisationen och skapar onödiga friktionsförluster. Det uppstår en kamp om att vinna sympatisörer, istället för att använda energin till att göra bra ifrån sig på marknaden. En chef som förstått sin roll har överläggningar med facken minst en gång i månaden. Bättre problemförebyggande arbete finns nästan inte.