Ledarskap: Ledaren sätter energiläget

I ett företag eller i en organisation kan förekomma många olika energilägen. Egentligen så många att de inte låter sig beskrivas. Men om man dristar sig en reduktion hamnar man på en tre till fyra olika grundlägen.

Det första energiläget följer av s.k. starka ledare. Dessa ledare tänker ofta stora tankar, men bara om sig själv. Allt fokus är riktat på det egna jaget och den egna prestationen. Organisationens blick är riktad uppåt. Det som premieras i en sådan organisation är uppmärksamhet på chefen. Denna fokusering leder till hundgårdsenergi i företaget. Alla hoppar och gläfser runt ledarhunden. Mycket liv och rörelse, men ingen nyttig prestation. Alla är koncentrerade på ledarens humör - Hur ligger svans och öron.

Ett annat energiläge följer av s.k. vänliga prostliknande ledare som har blicken riktad in mot organisationen. Dessa ledare tänker och säger kloka saker, men utan att stöta sig med någon. När allt är sagt och gjort. är det alltid mera sagt än gjort. Alla i organisationen kämpar på under tystnad. Det går åt mycket energi, men ingen vet till vad. Personalen är dödstrött på kvällen, utan att ha gjort något egentligt under dagen. Energin går åt till att föreställa sig och spela en roll. En diffus inåtvänd ledarblick ger ett giftigt energiläge i organisationen.

Men det finns också ledare som har blicken riktad på marknaden, vilket borde vara ett steg i rätt riktning. Men om ledaren är förespråkare av s.k. raka röra till plånboken, bonusar mm blir det mankemang. Dessa ledare ser bara ett samband mellan framgång på marknaden och belöningar till sig själv och medarbetarna. Man förstår sig inte på konjunkturcykler, marknadsutveckling mm. Man förstår inte ens att efter sol kommer regn. I goda tider skapar en sådan ledarhållning ett säljande energiläge i organisationen som skulle kunna kallas banerförareenergi. Men i sämre tider är en sådan ledarstil tillintetgörande.

Men det finns också en annan ledarstil som har blicken riktad på marknaden. Ledaren är engagerad i uppgiften att ha rätt tjänster/produkter och som därtill är utvecklingsorienterad. Personalen i företaget tillåts vara professionella aktörer med egna uppfattningar. Chefen får respons på sina tankar och personalen får också återkoppling på sina förslag. Ibland kan både personal och chefer uppfatta varandra som besvärliga. Men man har lika lätt att ge beröm i alla riktningar. En ledare som har blicken riktad på marknaden och som sätter företagets bästa i centrum skapar ett energiläge för samverkan och utveckling, som skulle kunna kallas kreativitetsenergi.

Visst har jag en uppfattning vilket energiläge som underrepresenterat i svenska organisationer och företag. Länge leve kreativitetsenergin. Man kan alltid hoppas på en bättre utveckling framöver.