Mindre monolog och mera dialog

Alla som kan och vill blicka tillbaka till arbetslivet på sjuttiotalet tycker nog att dagens arbetsliv rymmer för mycket centralt påkomna regler och direktiv. I organisationerna har vi fått för oss att all styrning skall komma uppifrån. Detta trots att vi vet att personalen inte i någon större utsträckning varken låter sig styras av eller ändras av centrala direktiv.

För tro inte att det finns ett likhetstecken mellan chefsinformation och delaktighet. I praktiken är det nästan tvärtom. Chefens påbud uppfattas av de underställda närmast som grus i maskineriet. Varje gång högsta ledningen kommer med en värdegrund etc, tolkar personalen det som ett behov för ledningen. För personalens del gäller sunt förnuft och gammal god praxis.

Vill man åstadkomma styrning och förändring måste cheferna förstå att engagera personalen. Delaktighet kallas det! En delaktig personal ändrar på egen hand allt som kan bli bättre och har dessutom bättre förståelse för de direktiv som kommer uppifrån! Personalen vill och kan värdera information. Det är närmast ett tjänsteåliggande att värdera informationen. Antingen den kommer från kunderna eller från chefen.

Den just nu förhärskande trenden att man i en organisation skall lyda och följa alla order är en fälla för såväl svenskt näringsliv som för den offentliga sidan. En sådan kultur fråntar människan både ansvar och engagemang. Och skapar en inre företagsalienation. Back to basic!