Ledarskap – Dilemmat 1

Min chef är inte särskilt omtyckt, men han/hon gillar mig. Hu skall jag förhålla mig? På detta dilemmat har jag inget svar, bara några personliga erfarenheter!

En gång i tiden hade jag en chef som inte var särskilt omtyckt. Det som låg honom i fatet var en klar inriktning mot hög effektivitet och bra produktion. Därtill var han inte det största charmtrollet. Men det skedde mycket verksamhet inom hans domäner.

Bland hans egen personal var uppskattningen blandad. Medarbetarna tyckte periodvis om honom. Men den mesta tiden var man behärskat positiv. Bland övriga på firman var han inte det minsta uppskattad. Avundsjuka, ja kanske det? 

Nu var det så här att denna chef gillade mig. Både för mina personliga egenskaper, som för mina prestationer. Och det här var ett problem för mig. Och dessutom var det så illa att jag uppskattade honom och hans raka ledarstil. Och nu blev problemet dubbelt.

Jag skulle väl kunnat spela med i spelet och klanka på chefen vid samtal med arbetskamrater, och inta en vänligare hållning vid direkta kontakter med honom. En form av dubbelspel alltså, som dock inte är helt enkelt. Och inte heller helt invändningsfritt från många utgångspunkter. Denna form av falskspel avslöjas lätt och kan sedan drabba utövaren med stor kraft. Och detta ville jag förstås inte.

Hur löste jag det? Jag låg lågt vid samtal om chefen med arbetskamrater och likaså var jag återhållsam både med kontakter och med innehållet i desamma med chefen. Jag tystnade liksom. Var detta en bra lösning? Nej, det var det inte! Men det var den bästa jag kunde finna på då och än så länge har jag inte kommit på något bättre. Det hade nog varit sämre att öppet välja sida.

En sak kunde jag i alla fall inte tänka mig – nämligen att sälla mig till kverulanterna. Det hade min livsetik inte kunnat bära. Att vara dolt ohövlig mot en bra chef kunde jag bara inte vara. Då var det mer tilltalande att inta en platt hållning. Med den följden att jag blev lite tvivelsam både för arbetskamrater som för chefen. Var hade de mig? Men tvivlet var aldrig större än att jag kunde fortsätta mitt dagliga värv.

Jag kunde öppet ha tagit chefens parti, men det hade gjort det omöjligt att göra ett vettigt jobb. Vilket hade varit sämre för främst mig, men även för verksamheten. Eller kanske inte..? Ja, den som visste råd för alla situationer..