Ledarskap – En uppvisning i genuin okunskap

Ibland händer det! Kravet kommer från olika håll - Det måste hända något. Men många chefer saknar kunskap och insikt om vad de egentligen skall göra och varför. Man vet bara att omgivningen önskar sig förändring. Produktionen går bra, men något måste ändå göras. Och den svårfångade osäkerheten är det inte lätt att göra något åt.

Vad gör man som chef? Jo, man gör som andra! I brist på självständighet, insikt, kunskap med mera så härmar man andra chefer. Att dels göra något, att dels göra som andra, ger legitimitet och uppskattning. Folk känner igen sig. Chefen blir en handlande ledare. Men chefen blir också ett offer för de ständig växlande moderiktningarna. Nja, chefen är väl kanske inte offret utan medarbetarna som lever i ett oavbrutet förändringsbrus. Ständigt sätter man främmande tvångströjor på organisationer som har en egen lokal och effektiv vitalitet. Organisationen får liksom aldrig nå sin bästa verkningsgrad. Man är ständigt fjättrad i en obekväm kostym.

En chef idag skall inte bara leverera ekonomiska resultat, man skall också leverera symbolhandlingar. Och de senare har inget med själva produktionen att skicka. De lever sitt eget liv riktade mot omgivning såsom styrelsen , fackföreningar och marknaden. Symbolhandlingarnas värde ligger i att de visar på hur högtstående detta företag är i en del (ytliga) hänseenden. Symbolhandlingarna har alltid ett underhållningsvärde.

Vi kan ta kvalitetsarbeten som exempel på det ytliga. Alla företag och organisationer har pågående kvalitetsarbeten. Men dess främsta värde ligger många gånger i symboliken. Man vill utåt kunna visa på ett stort intresse för kvalitet. Ja, man kan tom blanda in marknaden i processen för att visa på sitt stora engagemang. Men i verkligheten är man inte ett dugg intresserade av bättre kvalitet i mera genuin bemärkelse. Var sig det gäller produkten eller arbetsmiljön. Uppståndelsen, genom kurser och seminarier med mera, som kvalitetsarbetet medför är mycket mera värt än riktiga förbättringar. Chefen framstår som modern, men också om man så vill som en nickedocka - han/hon saknar genuin kunskap om det mesta. Och medarbetarna stönar i det tysta och lider av skådespelet och av den felaktiga kostymen.