Ledarskap – Cheferna knäcks av administrationen

Jag har vid några tidigare tillfällen varit inne på den omfattande administrationen som en chef har att hantera. Och arbetsmässigt tar administrationen merparten av den tillgängliga arbetstiden. Den egentliga uppgiften – chefandet – kanske bara får en 30 % av arbetstiden i bästa fall. Det borde förstås vara tvärtom.

En gång för många år sedan hade jag en lärare som påstod att det fanns en doktorsavhandling inom byggsektorn som visade på att om man skulle följa alla byggregler så gick det inte att bygga hus. Jag vet inte hur det är med den saken, varken om avhandling finns eller om omöjligheten att bygga hus. Kanske är det en skröna. Men en sak är säker, det finns inte mindre regler idag. Varken i byggsektorn eller annorstädes. Men det byggdes synbarligen hus, även då. Men man kanske inte följer reglerna?

På de senare decennierna har vi fått så mycket internkontrollinstrument, miljörevisioner, brandsynehandlingar, samverkansprocesser, energiplaner, arbetsmiljödokument, jämställdhetsplaner. Och gud vet allt. Men det värsta är att ingen vet hur mycket planer, kontroller, styrsystem och revisioner som en chef skall hålla ordning. Kraven är osynliga. Frågan är om kraven är ändliga? Jag har aldrig sett en bra sammanställning. För några år sedan, när jag själv var aktivare inom chefskapet, gjorde jag en egen sammanställning och kom fram till närmare hundra olika dokument. Jag blev så rädd att jag kastade bort handlingen. Jag skyddade mig mot verkligheten. Strutsbeteende? Visst!

Och det är klart att om man låter statliga och kommunala organ härja fritt så uppstår det en efterfrågan på underlag. Likaså om man låter vissa företagsinterna delar härja fritt så byggs uppgiftslämna-eländet på. Men till vilken nytta, kan man fråga sig. För de flesta dokument är inte gjorda för att vara till nytta. De görs för att de skall göras. Något skall uppfyllas. Det grundläggande syftet är för länge sedan glömt. Och revisioner inriktar sig främst på att se till att dokumenten finns, inte att se på innehåll och absolut inte på att leta verkliga fel eller brister. Ett lysande exempel är socialstyrelsens tillsyn när något allvarligt hänt. Man tittar på dokumentation, och planer mm. Men man ser sällan eller aldrig inte till det faktiska skeendet eller handlandet. Alltså det som orsakade problemet. Man ser bara till att det formella är uppfyllt. Samma anda har vi ifråga om den ekonomiska revisionen av företagen – man verifierar bokförningen, men inte så värst mycket härutöver.

De chefer som försöker vara ambitiösa med alla kontrollinstrument går under. De flesta gör väl som byggarna, blundar och kör på! Med de risker detta innebär! Kanske alla chefer är lite byggare. Man tyngs inte av reglerna? Men det är nog trots allt dags för några ambitiösa forskarstudenter att ta sig an och belysa det administrationselände som en svensk chef har att hantera. Behovet är stort! Sannolikt kommer vi aldrig få staten att tillsätta en granskande utredning. Politikernas ord har så här långt inte nått till vare sig handling eller klarhet. Vi får sätta vårt hopp till de ännu fria Högskolorna och Universiteten. För det vore bra med några klarläggande avhandlingar. Då går det att prisätta eländet!