Ledarskap – Kulturen formar oss alla

Idag tänkte jag återvända till ett av mina käraste ämnen nämligen företagskulturen. Vissa företag och organisationen kan utåt visa upp en god fasad. Det får en utomstående tro att den interna företagskulturen är lika god. Ja, det kan till och med vara så att anställda i det offentliga och publika lovordar chefen och företaget. Och då är det än svårare att inte ryckas med i en positiv uppfattning.

Men det är just i de här företagen eller organisationerna som det gäller att vara på sin vakt och där de största problemen kan finnas. Här kan råda en synnerligen elak kultur. Och den leds som oftast av en ämabel, men i grund och botten personlighetsstörd chef. Runt sig har han eller hon en klick av andra personer som tjänar som spjutspetsar in i organisationen och ut mot det publika. Dessa personer är lydiga redskap. Och i detta ligger förstås inget nytt.

Den aspekt jag tänkte ta upp idag är att vi alla kan bli elaka personer som gör andra ont. Visst har vi alla ett personligt ansvar och från detta kan vi inte fly. Men det är också helt klart att kulturen i ett företag påverkar oss ofantligt mycket mer än vi kan påverka kulturen. Gruppdynamiken inverkar i högsta grad på den enskilde. Tänk bara på Hawthorne-studierna som genomfördes vid en av General Electrics fabriker i Chicago. Eller på det modernare fängelseexperimentet på Stanford. Båda visar på något intressant. Nämligen att människan kan genom yttre påverkan bli såväl följsam och effektiv som följsam och elak. Chefens ansvar för den rådande kulturen är närmast total och absolut.

Varför nu detta? Jo, häromdagen kom jag att reflektera över att vanliga vänliga människor kan ändra sin hållning när de kommer i kontakt med en dålig företagskultur. I mitt arbetsliv har jag sett kollegor som faktiskt blivit personlighetsförändrade när en ny chef kommit och tryckt in en dålig företagskultur i organisationen. Successivt har människorna anpassat sig och till slut gjorde man uttalande som får varje anständig människa att tappa hakan. Man deltog frank och glatt i mobbningar av olika slag. Likaså har jag sett hur nyanställda snabbt rättar sig efter en usel kultur. Man försöker i början bjuda lite motstånd, men denna hållning går snabbt över. Och så blir man som en av de andra.

Vad jag försöker säga är att en kultur som okritiskt lyfts fram av de anställda, kan vittna om ett pågående förtryck. Samt att styrelsen ständigt måste vara observant på stämningen i företaget eller organisationen. Under den glada fasaden och glättiga ytan kan kommande problem av oanat slag dölja sig. En skicklig ordförande låter sig förstås inte manipuleras. Och ju tidigare friskåtgärder sätts in, desto snabbare återhämtar sig organisationen. Friskåtgärder? Ja, det är bara ett annat ord för att avlägsna chefen.