Ledarskap – Hur skall man ställa sig till kunskapsprov

Det är nog otvetydigt så att arbetslivet i många delar blir allt mer kunskapsrikt, även om vi därmed självklart inte skall underskatta dem som gjort gärningar före oss. De var nog så kloka. Men delegering och ökat ansvar är idag mer självklara inslag. Till detta kommer modern informationsteknik som inneboende inslag i nästan alla arbeten.

Och som en konsekvens av de successiva förändringarna i arbetslivet har det kommit behov och anspråk på fortlöpande kunskapskontroller i olika former. Sedan länge har vi haft kunskapsprov inom tex. ambulansverksamheten. Men nu börjar fenomenet sprida sig till nya yrkesgrupper och branscher. Vi ser det inom industrin och vi ser det inom den offentliga verksamheten. Undersköterskor får avlägga prov för att få utföra medicinska sysslor. Trots sin utbildning. Processoperatören får avlägga prov för att kunna sköta verksamheten optimalt sätt med det bästa ekonomiska utfall.

I sak är det svårt att argumentera mot behovet av kunskapskontroll. Det ligger i sakens natur att man som kund vill kunna lita på dem man anlita eller kommer i kontakt med. Men inte heller vill jag argumentera för ökade kunskapskontroller. Min ambivalens har främst sin utgångspunkt i att kunskapskontroller i en verksamhet skapar nya maktcentra.

I dagens organisationer är det inte chefen som okonstlat bestämmer i verksamheten. Lite slarvigt uttryckt. Sådan är inte tidsandan. Inte heller har chefen någon djup kunskap om verksamheten. Nej, chefen bestämmer inte, han eller hon lämnar bara synpunkter och bedömer via medarbetarsamtal med mera. Chefen upprätthåller endast sin roll. Själva bestämmande tar sig mer diffusa och subtila former. Och det är i den här kontexten tag känner dubier att införa ytterligare ett dömande maktcentra i form av kunskapskontroller. Chefen blir en ännu mer perifer person!

I arbetslivet har vi idag nog av bedömningar av medarbetarna. Vad som behövs är ordning och reda i rutiner och bra relationer. Chefen måste återta sin position som en person som med sakkunskap kan leda verksamheten. Då bortfaller behovet av konstlade kunskapskontroller. Chefen blir då en garant för att allt går rätt till.