Ledarskap - Alla måste vara effektiva, även högste chefen

Effektivitet kan ses som graden av måluppfyllelse i förhållande till de använda resurserna. Vissa organisationer lyckas i större utsträckning omvandla sina resurser till produkter och tjänster än vad andra gör. Och vari ligger den avgörande skillnaden i resultat mellan den ena eller den andra organisationen. Varför lyckas några bättre än andra? Det vanligaste svaret är att det beror av kvaliteten på cheferna. Och så är det nog. Dugliga och kompetenta chefer ger goda resultat i form av effektivare produktion. Men är alla chefer i en organisation lika effektiva. Ja, det är en bra fråga som är svår att besvara.

Frågan är svår att besvara därför att vi i företagen sällan har några nyckeltal att hålla oss till i fråga om lönsamhetsmått, verksamhetsmått eller finansiella mått. Därför besvarar vi oftast frågan om chefseffektiviteten utifrån mera subjektiva uppfattningar såsom vad vi tycker om personen. Det är då lätt att främst ta intryck av personens framtoning före hans eller hennes verkliga kunnande och förmåga. Och tittar vi på en organisation kan man många gånger se att första linjens chefer är konkreta personligheter, sedan blir cheferna allt mer abstrakta ju högre upp vi kommer i hierarkin. Kan man ta detta som ett tecken på sjunkande effektivitet?

Det skulle man nog kunna göra, tror jag. I vart fall är det min erfarenhet att chefseffektiviteten avtar upp i organisationen. Om chefseffektiviteten uppskattas till 60% för första linjens chefer är den inte mer än 30% på toppen av pyramiden. Ju högre upp, desto mer kvasisysselsättningar i form av möten och överläggningar. Det gäller för högste chefen att verka upptagen och verksam. Men bidraget till organisationen är allt bra lågt. Att den samlade organisationen trots allt lyckas ha en 50% effektivitet beror av lägre chefers högre förmåga och duglighet.

Men stopp, vi måste väl ändå ha mer än 50% effektivitet i våra organisationer. Nej, det är ytterst sällan. Sätt den inre effektiviteten till 75% (hur väl vi producerar) och den yttre till 75% (hur väl vi säljer) så har vi total effektivitet på 56%. Vad skall man dra för slutsatser av detta. Jo, att utbildningsinsatserna i en organisation skall riktas mot toppen. Där gör de störst nytta. Och utbildningsinsatserna skall inriktas på att göra högste chefen till en konkretare chef. Han eller hon måste lära sig förstå den verklighet som ligger utanför den egna uppfattningen om sin egen stora duglighet. Kort sagt - Cheferna måste läras sluta spela abstrakt teater!