Ledarskap - Ändra den kommunala revisionen

Denna gång ligger inlägget lite vid sidan av ämnet ledarskap. Eller gör det inte? Du som läsare får bilda dig en egen uppfattning! Revisorerna är fullmäktiges redskap för att kontrollera att styrelsen, nämnder och de företag som kommunen äger genomför den verksamhet som fullmäktige bestämt och uppdragit åt dem att utföra. Revisorerna är ingen nämnd. De kommunala revisorerna granskar årligen i den omfattning som följer av god revisionssed all verksamhet. Oberoendet tar sig uttryck i att revisorerna skall utföra sitt uppdrag opartiskt och med objektivitet.

Att vara kommunal revisor är ett politiskt förtroendeuppdrag Uppdraget kräver således inte någon speciell yrkesbakgrund. Revisionsverksamheten är tillförsäkrad sådan professionell kompetens genom att de förtroendevalda revisorerna får hjälp av sakkunniga, som de själva väljer. När man lite ytligt och hastigt ser på den kommunala revisionen ger verksamheten ett gediget och trovärdigt intryck. Men när man sett den verka från insidan blir man alltmer förvånad. En fråga många ställer sig är vem som har intresse av revisionen och vilket intresset i så fall är.

De resurser som avsatts för utvärdering och granskning bör riktas till sådana områden som är mest väsentliga. Men denna princip är inte alltid vägledande för revisionen. Istället är det allahanda insvepta skäl som styr. Det kan vara att man vill komma åt en nämnd eller en förvaltningsledning. En kritisk revisionsrapport är ofta en anledning till att röra i grytan. Eller är det så att man av något grumligt skäl inte vill röra i grytan och då riktas insatserna åt ett annat håll. Revisorerna är suveräna att granska det man finner lämpligt, men efter som man är en del av politiken, kan man inte bortse från att man även kan ovidkommande hänsyn som har sina rötter i det egna partiet.

Och vilken är politikens främsta vilja när det gäller kommunal verksamhet – Det skall råda lugn och ro och inte avhandlas något kritiskt i medierna. Och vad är nämndpolitikernas vilja? Jo, att revisorerna tittar på något annat än just deras verksamhet. Man vill inte leda en verksamhet som får kritik. Och vad vill förvaltningsledningarna - Ja, inte vill de ha revisionsbesök. För en granskning leder till synpunkter som måste tas om hand. Och det leder till arbete, som man helst vill slippa. Men facken då? Nej, revisioner kan leda till effektiviseringar och resursnedskärningar. Ett sådant resultat går emot deras intresse. Man vill ha fler anställda.

Men vem har då intresse av den kommunala förvaltningen drivs effektivt? Jo, den vanlige medborgaren och möjligtvis staten, som båda har ett intresse av effektivitet och korrekthet, men som båda saknar inflytande över revisionen. En annan inte oväsentlig aspekt är att de kommunala revisorerna i sitt arbete kan biträdas av samma externa revisionsbolag år efter år, årtionde efter årtionde. Revisionsbolaget får behålla sitt uppdrag inte därför att man är effektiva och duktiga utan för att man verkar och når resultat som passar politiken.

Det man kan hoppas på är att vi någon gång kommer att få en revision av den kommunala verksamheten som står helt fri och obunden från kommunalt inflytande. Och som verkligen tar revisionsuppdraget på det allvar som det förtjänar. Då kanske vi skulle slippa så många skandaler i de kommunala tvättarna eller inom äldreomsorgen eller vid upphandling av den nya simhallen. Skandaler som skulle kunna ha förhindrats, men som istället i efterhand skyddas och förklaras av den interna förvaltningsrevisionen. Och då kanske man till och med skulle driva dagens verksamhet några procent billigare under oförändrad kvalitet. Det kan man kalla aktivt ledarskap.