Ledarskap - Förstår vi ledarskapets verkliga problem?

I mitten på 1970-talet fick jag för första gången stifta bekantskap med utbildning som var särskild riktad till chefer. Jag minns att jag slogs av tanken hur lite informationen egentligen var chefsspecifik. Det var mest allmänpsykologiskt gods som tillhandahölls. Utbildningen var bra, men den innehöll överhuvudtaget inget som kunde anses vara särskilt ämnat för chefer i deras vardagliga gärning.

Och jag måste säga att denna min uppfattning har hållit i sig. Mycket av det som skrivs och har skrivits för chefer under årens lopp är utarbetat av personer som aldrig haft en chefsposition. Och det ligger i sakens natur att om man inte riktigt kan eller känner sitt ämne så är det svårt att fånga själen och djupet. Bäste läsare, nu skall du inte uppfatta mina ord som om jag anser mig sitta på klokskapen. Så är det inte. Jag kan bara, om någon vill lyssna, efter bästa förmåga berätta vad jag lärt och stött på i mitt chefskap.

Nej, vad jag är ute efter är att samhället borde ta tillvara all den kunskap och de problem som finns hos praktikerna ute på fältet. Det skulle vara trevligt med ett forskningsprojekt som hade ett annat anslag än det traditionella där man tycker sig se ett problem, ansätter några variabler, söker svar, resonerar och drar slutsatser. När det gäller ledarskap borde man låta verkligheten utgöra problemet och sedan se om man från detta och den tillgängliga kunskapen kan finna svar. Man skulle kunna kalla det konstruktiv forskning genom fallstudier.

Tänk om lämplig instans slöt avtal med tio representativa chefer och sedan lät dem under en period rapportera in sina problem och funderingar - Vilken bas att systematisera och katalogisera. En sådan probleminventering skulle söka svar och spana besked som ligger fjärran från det ledarskapsutbildningsmaterial som tillhandahålls idag. Helt plötsligt skulle utbildningar kunna bli chefsanpassade, problemorienterande och problemlösande. Detta är min dröm om utbildningar som i vart skulle kunna utgöra ett komplement till allt övrigt.

Nackdelen med denna typ av tanke är att varken människan eller samhället står stilla – allt utvecklas eller i vart fall ändras. Värderingar förskjuts, levnadsmönster ändras, kunskap ställs om, normer modifieras - kort sagt kulturen och. levnadssättet i ett samhälle rör på sig. Och därmed ändras också chefsrollen. Och förändringar sker ganska fort trots allt. Visst är det en komplikation, men sannolikt är frågorna och problemen förhållandevis konsistenta. Det är svaren som mest behöver ändras. Och inte behöver det ske varje år inte. Min dröm håller streck – åtminstone för mig och ett tag till.