Ledarskap: Chefsprogram kan vara ödeläggande

Många företag och organisationer har särskilda program för att få fram nya chefer genom internrekrytering. Ja, det finns tom kommuner och andra som kräver att man skall ha genomgått deras chefsprogram innan en anställning som chef kan bli aktuell, även vid externrekrytering. Men är det bra med chefsprogram, och vad skall de innehålla? Och vem skall välja kandidaterna? Och hur förbereder man urvalet? Och är det lämpligt att ställa krav på att ha genomgått programmet? Frågorna är många och kanske inte så enkla.

Vill man göra det enkelt för sig, är man avvisande till chefsprogram. Skälet är enkelt - Programmen leder till likriktning och enformighet. Maka söker alltid kaka. Allt som bygger på långtgående likformighet brukar med tiden krackelera .

Tittar man lite djupare bakom chefsprogrammen förstår man bättre varför man skall vara försiktig i sin tilltro. Den här typen av program sätts nästan undantagslöst ihop av personer utan egen erfarenhet av chefskap. Dessa programansvariga personer handlar utifrån vad man tror är bra, och tron ligger ofta i en för stunden härskande ideologi, oftast baserad på någon trendig vinkling av amerikansk psykologi. För att inte stå ensam och för att ge programmen en touch av vetenskaplighet anlitas också en konsult, vars uppgift är att säga det uppdragsgivaren vill höra. Via konsulten kan uppdragsgivaren frånhända sig allt ansvar, om och när kritik kommer.

Men den kanske allvarligaste invändningen är att programmen inte bygger på en egen uppfattning om företagskulturen och vad man i företaget vill slå vakt om för värden. Självklara byggstenar såsom effektivitet och lönsamhetstänkande, trivsel och glädje, produktivitet, nyckeltal och omvärldsanalys är helt borttappade element. Istället kan det låta - Chefsprogrammet uppgift är att ge stöd, motivation och engagemang i arbetet samt att förbättra målkvalitet, ledarskap och delaktighet. Förlåt en fråga – vad är målkvalitet? En snyggt slagen frispark? Orden är snömos.

Den här typen av chefsprogram leder till lägerbildningar. Jo, du läser rätt – jag menar just lägerbildningar. Det uppstår två tydliga och från varandra skiljaktiga fraktioner nämligen chefer och alla andra. Cheferna tränas i att vara för mer och veta bäst och har en gemenskap i sin utvaldhet. ”Alla andra” sluter sig i det tysta missnöjets symbios när man per definition är exkluderade.

Skall man ha chefsprogram skall de vara ordentligt genomtänkta och bygga på det man främst måste åstadkomma nämligen att alla i organisationen verkar för successiva förbättringar över tiden. Det kvittar om man är chef eller anställd – varje år skall man verka för bättre tjänster eller produkter till samma eller lägre pris. Chefen och de anställda skall känna att de är en och samma enhet.